Aftonbladet – 15 april 1843, sida 3

enda i sitt slag. Är den eldfarligare, än Stora Te: tern? En undersökning skall visa, att den är de mindre än denna, emedan inga hushåll. här bo unde eller bortom sjelfva teatern, hvarigenom den kan be fara att af deras oförsigtighet antändas. Har den fö publiken mindre och obeqvämare avenyer? Den ha tvertom flera och lättare. År dess läge sämre? Dt är ungefär detsamma som dennas. Hvarföre skall de då behandlas med mera obenägenhet än den? Efte mångens tanka borde den kanske njuta någon störr välvilja, då dess ägare är en obemedlad privat mar hvaremot den Kongl. Teatern är den jemförelsevi omätligt rike: staten. Det är ganska lofligt och berömvärdt, att man sö ker förkofra Inrättningens fond; men jag tror likväl att Verkets största och bäst förstådda nytta är de förtroende, det inger, är dess fullkomliga uppfylland af sitt ändamål. Detta ändamål är, efter mitt be grepp, att det gifver hvarje delägare vissheten om ut bekommande af en summa, motsvarande hans förlust i händelse af en vådeld, icke af för mycket, hvarige nom han möjligen kan göras likgiltig för farans af böjande genom egen försigtighet och omtanka, oc icke för litet, hvarigenom han förlorar sin egendon eller mot sin vilja blir bedragare mot sina borgenä rer samt, genom farhågan derför, afskräckes från et företag, hvartill byggnader erfordras ,och som kund lända det allmänna till båtnad och honom sjelf ti loflig fördel. Villj man icke ens taga i beräknin det estetiska ändamålet af en skådeplats, det högre ej till siffran kalkylbara gagnet deraf; vill man en dast betrakta den närvarande som ett industriföretag så torde det tillåtas mig erinra, att det redan såson sådant intar ett icke obetydligt rum bland hufvudsta dens industriella anstalter, att mer än hundrade perso ners och familjers existens helt och hållet-eller till e: stor del är fästad dervid, samt att staten af dessas ocIl sjelfva teaterns inkomst påräknar en skatt af mer ä: 1000 Rdr. Det torde redan som sådan förtjena nå gon välvilja. Huruvida dess bestånd säsom ckono misk spekulation är för framtiden tryggadt mot all händelser, kan naturligtvis hvarken jag eller någo! annan bestämma; men att det icke är någon förflu gen spekulation, ovilkorligen medförande entreprenö rens ruin, torde beståndet af hundradetals teatrar andra länder och äfven åtskilliga i vårt land bevisa och om någon skulle fråga: hvad utsigter den närva rande har, bör jag upplysa, att dessa redan nu ick äro nedslående, och hafva all probabllitet för sig att framtiden bli ännu bättre. Af alla dessa skäl torde man kanske finna förlåtlig om jag åtminstone icke anser mig vara rättvist be handlad vid bestämmandet af försäkringsvärdet oc lånesumman. Vidfogade bilaga utvisar, att, i fall der kalkylerade kostnaden för det återstående arbetet til husets fullbordan är tillräcklig, kommer det att kost: mer än 56,000 Rdr. Det torde då cj finnas obilligt om jag anhåller hos Herrar Etthundrade Män, att hu sets försäkringsvärde måtte bestämmas till 50,000 Rd och lånesumman derå till hvad andra husägare be. komma, eller hälften af denna summa. Hvar och er inser att, utom sjelfva husct, erfordrar en teater mång. faldiga andra materiella förnödenheter, för hvilka in. gen; försäkran kan erhållas. Något hårdt skulle de då vara att, i händelse af en brandskada, förlora iekt blott dessa, utan äfven ungefär tvåfemtedelar af sjelfvc husets värde, och ganska menligt är det redan att ej kunna beläna detta hus någorlunda efter hvad det verkligen är värdt. Jag tror icke att detta öfverensstämmer med Herrar Etthundrade Mäns åsigt om verkets sannskyldiga nytta och dess välförstådda värdighet. Jag vet, att de beviljat understöd åt flera Bagnande företag, hvartill reglementet icke gilvit någon bestämd anledning, t .ex. tvåprocentslånen åt byggnader för den fattigare klassen; jag erinrar mig med tacksamhet att de för 7 år sedan beviljade treprocentslån till den hotellbyggnad jag då ärnade företaga. Rum för resande finnas likväl på mångfaldiga ställen, hvaremot någon dramatisk teater icke finnes inom hufvudstaden. Är det då en förmäten önskan att det nödvändigare företaget mätte hugnas med samma välvilja som det mindre nödvändiga? Och blir ej denna önskan ganska billig, när jag inskränker den till icke någon förmån framför andra, utan endast samma rätt, som alla andra åtnjuta, och som, efter hvad jag ofvan visat, icke förmenats personer och auktoriteter i alldeles enahanda predikament med mig? Visserligen vet jag, att då huset blir fullbordadt, hyilket skall ske om några månader, står det mig öppet att derå taga en ny assurans och att, i händelse denna icke befinnes nöjaktig, vädja till sakkunniga och opartiska personers utslag; men jag föredrager att vinna rättelse genom Herrar Etthundrade Mäns egen upplysning och billighetskänsla, och det är till dessa jag härmedelst vädjar, öfvertygad, att min sak derigenom är i de bästa händer. Skulle den fördel beviljas mig, att lånet fick utfalla lå huset vore fullbordadt, utan afvaktan af tur, vore ådant för mig af högsta betydenhet; men om jag lerigenom skulle förnärma någons bättre rätt eller om nga medel dertill inom kontoret finnas, afstår jag på örband derifrån. EEE — Nästa vecka bjudes på tvenne beneficer, som ynas lofvande för publiken: om Tisdag på nya eatern, till förmån för fru Gille och herr Björknan, en ny pies i fyra akter, af prinsessan Ama