Aftonbladet – 15 april 1843, sida 2

rr rr rr Då har jag också bra mycken likhet med er, — svarade fremlingen skrattande. Men låt nu för all del ingen svartsjuka afhålla er ifrån att upptylla min begäran, ty jag försäkrar er, att jag alldeles icke har några spekulationer på flickans hand, ehuru jag håller bra mycket af henne och på det högsta värderar hennes hjerta. Hvad det åter vidkommer att hon icke skulle bevilja mig det rendezvous jag begär, så har jag alldeles motsatt tanka, om ni blott lemnar detta i hennes händer, — och härvid räckte han vår hjelte ett guldhbjerta, som han framtagit ur sin börs. Gör nu som jag bedt er, — tillade han — och var öfvertygad, att det är bättre att halva mig till allierad, än till fiende. Jag väntar flickan här i detta rum. Till hälften mot sin vilja gick Rutschenhjelm ut att söka den sköna, dertill tvingad af den gåtlika fremlingens befallande väsende. En viss 0orolig nyfikenhet, att se huru hans beskickning skulle aflöpa, dref honom äfven att uträtta en kommission, som han under andra omständigheter icke på något vilkor åtagit sig. Sedan han af en piga fått veta, att mamsellen redan var uppe, trädde han dristigt in i hennes kammare, der hon, stående framför en spegel, just var sysselsatt att ordna den sista af sina rika, svarta lockar. Hon helsade vår hjelte med ett vänligt leende och frågade honom, deltagande, hur han Befann sig efter gårdagens strid. Rutschenhjelm svarade att han, oberäknadt en stark ömhet, kände sig alldeles bra. När vi komma till staden — sade Hilma — skall du i alla fall genast rådfråga en läkare. Både min far och jag stå i så stor skuld hos dig att ... alt vi aldrig nog kunna afbörda densam