Aftonbladet – 13 april 1843, sida 3

och dermed lörenat klarhet 1 föredraget och bestämdhet i uppgifterna. Äfven den med Rom: antiqviteter annars förtrogne torde ej utan intresse här träffa en rättelse i det gamla falska föreställningssättet om uppkomsten och betydelser al patriciatet, klientelet och plebejatet hos Romarnhe, åt hvilket Livii okrifiska historia om de äldsta tiderna gifvit anseende och fart och enlig! hvilket patriciernas stånd var en bördsadel, som hade härkomsten, från de första, af Romulus och konungarne godtyckligt valda senatorerna att tackd för sina företrädesrättigheter; ett föreställnings-Isätt, som så många motsägelser hos Livius sjell :joch upplysningar från andra håll, samt gången och karakteren af de sednare striderna stånden emellan och om åkerlagarne likväl göra oantagligt; dessa föreställningssätt har han helt och hållet öfvergifvit och antagit ett mera tillfredsställande, enligt hvilket dessa stånd ursprungligen voro skilda folkstammar och deras inbördes förI bållande grundade sig på eröfringsrätten och relij j gionen, och ej på någon serskild maktutöfning af någon Konung e!ler Konsul. Flera skäl, hemtade Ifrån Livius sjelf, och andra omständigheter, göra det sannolikt, att endast: Patricierna från början I voro Romerska medborgare i ordets fulla betydelse, egde Jus Quiritinus, och att de öfriga, Klienter och Plebejer, såsom besegrade och fremlingar endast njöto beskydd och rättighet att vistas 1 landet under vissa inskränktare förhåHanden. Med tiden ändrades mycket i detta hänseende, till dess det slutligen lyckades Plebejerna att tillkämpa sig fullkomligt lika rättigheter med Patricierna. Men detta lyckades dem först då fullkomligt, sedan flera af de mägtigare patriciska slägterna utdött och folktrons försvagzande ej mera tyglade äregirigheten. Af ålder och en lång tid framåt stodo Patricierna, såsom egare af den heliga jorden, närmast Pomoerium, hvilken de vid eröfringen tillegnat sig, enligt denna folktro gudarne närmare än de öfriga, voro deras förtrogne. Endast för dem uppenbarade gudarne sin vilja; endast de kunde tolka de järtecken och öltriga förebud, som gudarne sände till varning och väckelse; endast de kunde ange sättet att afvända de olyckor, som dermed förebåtlades och att blidka den vrede, som på detta sätt yttrade sig. Då ingen offentlig handling kunde företagas, utan att gudarne rådfrågades, intet offer förrättas; ingen process göras anhängig utan på vissa dagar, på vissa ställen och under vissa ganska invecklade formaliteter, hvilka endast dessa gudarnes förtrogne kände, då det minsta misstag i-formaliteten, det obetydligaste med eller utan afsigt fälida ord kunde störa hvarje företag och bringa ofärd öfver hela folket, kunde pålägga det en förbannelse, om ej rätta sättet att afvända olyckan påfanns; bör det icke förvåna någon att Patricierna uteslutan.de fingo hela statsförvaltningen, lagskipningen och ledningen af krigsmakten i sina händer. Endast de voro män för sig i egentlig mening och egde såsom hederstecken lansen (queir) till sitt och statens försvar. De öfriga fingo ej sjelf föra sin talan, tågade i fält endast såsom Patriciernas följe, och egde derföre icke heller någon rätt till andel i den eröfrade jorden. Senatorerna voro Patricieslägternas representanter, ett slags klanhöfdingar, livar och en för sin klan eller slägt. Att mycket häraf mildrades och förändrades med tiden, är sannt; men grunddragen äro för djupt inrotade i Romerska karakteren för att helt och hållet kunna utplånas; och ända till sednaste tider finnas spår deraf qvar. Om rec. ock anser dessa och andra förhå!landen klart och tillfredsställande utredda, sakhar han dock ogerna en utveckling af vidden och beskaffenheter af den magt, som husfadren innehade öfver hustru, barn m. m. och af de olika slag äktenskapsförbindelser, som egde rum hos Romarne. Mången dunkelhet i Romerska historien, statsförfattningen och det enskilda lifvet skulle genom ett närmare utredande af dessa förhållanden försvinna. Men som bokens förtjenster i öfrigt torde snart göra en ny upplaga af densamma nödig, kunna dessa utvidgningar och förbättringar då lätt införas och ett sakoch ordregister bifogas, hvarigenom den skulle vinna mycket i användbarhet för nybörjaren. Ett fel, troligen uppkommet genom brist på uppmärksamhet vid läsningen al korrekturet, i det ordet ordines finnes öfversatt med ständer i stället för. med stånd, kunde ock då rättas. Slutligen hyser rec. den öfvertygelse, att om: denna handbok besagnas efter författarens afsigt, sådan han framställt den i sitt förord, så att den blir lärjungens vademecum från den tid han börjar läsningen af de gamla författarne; att lärarne i historia och latin verka samfäldt för bibringandet a en klarare och fullständigare insigt i dessa ämnen: att läraren i det sednare under explikationen successift lillägger de närmare detaljer, som i boken ej kunnat inrymmas; skola snabba och säkra framståg i det herrliga Romare-språket och dess litteratur ej uteblifva. —Lll. omv : (Iaföres på begirans.) Uti Statstidningen JE 79, för den 3 dennes,!: finnes införd en artikel, under rubrik: Förfalsk-(: ning och förgiftning af öl ock dricka, medelst vatfen; Och Aftonbladet 2: 20, för den 6, upptager en resumt af samma artikel, under rubrik: Förgiftning af öl och dricka medelst rattenr, med tillägg Jr -i a