Aftonbladet – 12 april 1843, sida 2

till afsked; ty han skämdes troligen att presen tera sig på närmare håll, efter den undfägnad har nyss erhållit. Resan fortsattes nu utan vidar äfventyr, men som brukspatronen hade några vig. tiga affärer alt uppgöra med en handlande i Uddevalla, ämnade ban att der qvardröja några tim. mar. Just som Rutschenhjelm stadnade vagner utanför gästgifvaregården, stodo der några sysslo lösa officerare af hans bekanta, som med nyfike beundran började att betrakta den blomstrand Hilma. Sedan Rutschenbjelm hjelpt sin husbond ur vagnen och fört honom in, öfverhopades ban då han återkom, af tusende frågor, dem han pi vanligt kuskmaner, kort och snäsigt, besvarade med förställd röst. Nå, nå, sakta i backarna! man har väl rät att fråga, munsjör dräng, sade en liten frodi löjtnant, ej olik sjelfva Freudenborg. Men jag har också rättighet att inte svara, — mumlade Rutschenhjelm — herrn kan gå til Gustafsberg, att spela kille, och inte stå mig i vägen. pHur fan känner du mig, slyngel? — sade der lilla tjocka löjtnanten, skrattande. — Du tala alldeles som Om VI någongång tagit oss ett part tillsamman. Åh, herrn har väl spelat med sämre karlar än jag,, — sade Rutschenhjelm — och gick derefter in med ett schatull. Officerarne skrattade med full hals, och som ingenting vidare var att få se eller höra gingo dc sina färde. När Rutschenhjelm inkommit, trädde Hilma emot honom och lemnade honom en tia banko, med befallning att han skulle gå på boklådan, att bemta några Dys3 ankomna böcker, bland hvilka