Aftonbladet – 11 april 1843, sida 2

HERR ROSENS KONSERT. Om det är med skäl, som man af en konsertgifvare fordrar, att en harmonisk anda bör herrska uti hans representation, så väl i afseende på valet af stycken, som på deras utförande, så ser det betänkligt ut med ifrågavarande konsert; de åter. som framför allt yrka på omvexling, hafva vid detta tillfälle ej skäl att klaga, ty sådan presterades rikligen, och var af den mest brokiga beskaffenhet: god och dålig musik, ypperlig exekution, klen dito — allt var att tillgå. Det oaktadt skulle konsertgifvaren i vår tanka gjort sig sjelf en tjenst, om han underlåtit ett företag hvilket, åtminstone i den form det nu egde, han ej tycktes vara riktigt vuxen. Sinfonien af Kalliwoda, med hvilkens introduktion och Allegro konserten börjades, är ett verk af mycken förtjenst, och tro vi, att dess fullständiga utförande skulle hafva gifvit konserten en betydlig relief. Att döma efter ifrågavarande arbete, tycks Kalliwoda hafva slutit sig till nyromantikerna, sådan deras skola i Tyskland utbildat sig: både dess förtjenster och brister återfinna vi i denna sinfoni. Ofverallt råder en varm och liflig fantasi, lysande uppfinning, markerad rytm, grandiös styl; stämförning och instrumentation äro utmärkte för sin rika polyfoni. Dock är det hela mera ett aggregat af storartade tan kar, än en konseqvent genomförd utveckling al grundiden; de äro visserligen beslägtade med den na, men deras följd är hvarken regelmässig elle naturlig, öfvergångarne från den ena idn till der andra äro ofta tvära och omotiverade — copular tres NS SEAN