Aftonbladet – 10 april 1843, sida 2

För att af Stockholms likör ta en välgörande knäpp? Angbåten närmar sig ren med lax och väldiga kräftor — Ack, hvad en frukost nu skall stärka min tärda fysik! Du är då alltid lika galen! utropade Rutschenhbjelm och började att kläda sig: men vik från mig, lede frestare! i dag får du ingen makt ned mig, ty jag har just nu föresatt mig att sörja ett annat lefverne. Den lille mannen såg förundrad på sin vän, slog sig sedan för det köttiga bröstet och talade: Redlige broder, hvad nu? Har satan farit uti dig? Länge mot Ångbåtars mängd hafva vi Kämpat ihop. Polhem, Nordevall, Thunberg och Telford och Wermland och Platen Tappert vi äntrat hvar gång, som de vår hamn ha besökt. . Blygs att lemna mig nu allena-i skarpaste striden! Tänk på det fradgande öt, tänk på den berrliga lax ! Det vore då det enda!, skrattade Rutschenbjelm. Jag vill gå med, men bara för denn: gången. Men du är mer än vanligt poetisk i dag hur kommer det sig? ov ,Ser du,, svarade Freudenborg och antog et komiskt allvar, det kommer deraf, att mina om: ständigheter blifva alltmera poetiska, för att tal: med salig Bellman. Sången och den sköna litte: raturen utgöra nu min endaste tröst. När jag anslår lyrans silfversträngar, saknar jag icke de luråpna guld, som aldrig velat rätt trifvas i mir hand.x Killen var satans mördande i nalt! Suckade Rutschenbjelm. : Ack ja, min redlige bror! Med möda en tvåa banko Kunde jag rädda ur glupande ulfvarnes klor. 7 Lyckans rullande hjul och ckillens, bedräglige pp ynnest. hå Aro; vanskliga ting, aldrig att lita uppå. Grymt, blef jag sårad i natt af den krumtand he väpnade Hussu,