Aftonbladet – 1 april 1843, sida 2

Öfverallt framstod bilden af död och förtviflan! Al drig blir det menskliga språket i stånd att skildr sådana scener. Ni tror att detta var allt; men de var blott begynnelsen till vårt lidande. För oss va en större olycka bevarad. Uti en bakugn var eld den kom lös, och itände det som var närmast til hands. Upplifvad af en sydostvind, utbredde den si; bastigt och förtärde allt som jordbäfningen skonat Inom två timmar hade den spridtsina bärjningar å ä alla håll, fordrat nya offer, förhindrat allt bistånd å de olycklige och förvandlat de bedröfliga ruinerna en askhög. Eldkolonnerna slogos ned af de instör tande husen, och under det oceanen strömmade vic våra fötter, bade vi icke ett enda kärl att upphemt: vatten för att gjuta det öfver de härjande lågorna stan alla kyrkor på ön äro instörtade. Sockerfa brikerna hafva lidit mycket. En sjöofficer skrifver från Point å Pitre d. 47 Fe bruari: ,Pennan tvekar att måla de skräckscener son framställde sig för oss. Kajerna vora betäckta mec halfbrända lik. Man måste stiga försigtigt, för at icke trampa på dessa menskliga qvarlefvor. Någo längre bort stod ett tält; derunder bodde persone som räddat sig undan faran; i ett större lågo de sä rade; af hvilka 400 aflidit. Hettan var utomordent lig och pestialiska ångor fyllde. lyften. Värt arbe begynte likväl; hvarje gata, som vi befriade från ri ner, var fylld af lik. Hvilka förfärliga syner hafve vi icke skådat! En fader till 8 barn, som i katastro. fens ögonblick varit frånvarande, kom springande mer några; arbetare för att undanrödja ruinerna, unde: hvilka hans familj låg begrafven. Efter undanröjnin gen fann den olycklige fadern sin hustru med ar: marne omslutande de tre yngsta barnen, de fem an. dra lågo alla döda rundt omkring. Den arma fadrer störtad2 medyctslös derifrån. Då han kom tillbaka hade han förlorat förståndet. Ett stort antal menniskor äro lefvande förbrända. — Uti ett hus funno v tre sköna flickor, af hvilka den yngsta icke var 24 år. Då jordbäfningen utbröt, hade de varit syssel satta med att tillaga bröllopsdrägter ät den yngsta som dagen derefter skulle gifta sig. Taket på huset hade likväl störtat åt ena sidan och flickorna befunnc sig oskadda på gården; men i det ögonblick föräl drarn och brudgummen ilade dem till hjelp, blefyc de attade af lågorne och uppbrunno på femtio steg: afstånd ifrån deras föräldrar. De döde uppbrunnc hundradetals. Jag såg en ung fru, knappt 20 år, som vandrade omkring med ett dödt barn på armen, lande det vid de ömmaste namn; ingen kunde tag det ifrån henne, ty hon hade blifvit vansinnig! —