Aftonbladet – 31 mars 1843, sida 2

onjack, stött socker och ett halft tjog ägg. Brölerne laga sig nu äggtoddy, som i brist på theskedar vispas med dertill täljda pinnar, hvilka örfärdigas på stället. Nu slår man sig till rolignet, den ena historien aflöser den andra, och man bestämmer nu hvilken professor som för terminen är en engel, det vill säga hvem som har tonen för sig. När man reser hem igen till jul eller midsommar, har man också sina vänner hos sig; den ene förstår sig på att sammanlägga frackar så att de ej få veck, den andre lägger ner kläderne, en tredje reviderar i byrån och gör en husvisitation. för att taga reda på hvad som skall med eller hvad han skall förvara. Vanligen inskränker sig det omförtrodda godset till en ljusstake med skruf, men dock utan skruf fastän hålet är qvar der han setat hafver, en ljussax rent af näslös eller klufven i näbben, en stöfvelknekt och Sjögrens lexikon; desse saker öfverantvardas i en qvarblifvande väns händer. Kofferten, som först efter många trampningar och skutt på locket går igen, helst en flik af packlakanet eller linningen af ett par kalsonger kommit emellan, låses och utbäres på kärran, den resande brodren omgjordar sig, hänger en resväska om halsen som syster Anna sydt eller han fått af någon mamsell istaden eller på landet; och nu tillsäges skjutsbonden att köra före till tullen. Kärran går sakteliga förut, och vännerna efter, ända till dess de komma midt för en källare, der de gå in, dricka ett glas och prata en stund ända tills den resande, liksom fattad af en ny idå, rusar upp och säger: nej, nu går det icke an längre; adjö med er, pojkar; skrif till mig när du får tid, och dermed troppar sällskapet af till tullen. Det är sannt att man är liksom lättare om hjertat när man vänder ryggen åt det satans hålet, att man ömkar de der stackars figurerna, som skola ligga qvar derinne emellan terminen; men huru det är, man har ej många dagar varit