Aftonbladet – 30 mars 1843, sida 2

KUNGLIGA TEATERN. Mathilda, dram i fem akter af Felix Pyat och Eugene Sue. Vi nämnde redan i går uti den korta notisen om detta styckes uppförande första gången, att Eugene Sues äfven på svenska öfversatta roman al samma namn ligger till grund för melodramen: och den, som läst den förra, får således här förnya bekantskapen med en mängd förut kända karakterer och situationer. Genom åtskilliga, till en del lyckade, förändringar, både vid invecklingen och upplösningen, har likväl så mycket af det hela fått ett nytt utseende, att det förmår väcka och underhålla intresset äfven hos dem som äro förtrogna med originalkompositionen. Det torde vara öfverflödigt att, genom redogörelse för detaljerna af dessa förändringar, gå åskådarens intresse i förväg; vi inskränka oss derföre till et! och annat omdöme öfver utförandet. För dem, som ej läst romanen, nödgas vi dock förutskicka några upplysningar öfver hufvudpersonernas karakter. Om man i ett ord ville koncentrera skildrinsen af styckets hjelte, så skulle man kunna kalla honom en ny upplaga af Samiel, men ej i öfvernaturlig, icke en gång onaturlig gestalt. Det är här en Mulatt, med titel af grefve Lugarto. Fastin fördömd, som sin urbild i sagan, men genom den bekanta färgfördomen hos den hvita menniskoracen mot de kulörta, har han af en tillfällighet blifvit arfvinge till ett eller annat dussin millioner efter sin far, en omätligt rik plantageegare; och han begagnar den makt, som guldet KE TTTERTAETR ELPISTOL ar Ark