Aftonbladet – 30 mars 1843, sida 1

UTRIKES. SCHWEITZ. I kanton Wallis bar i slutet af förra månaden förefallit ett uppträde, som vittnar om ett bedröfligt andligt mörker hos landtfolket, och om det stora inflytande, munkarne utöfva på dessa stackars menniskors råa och obildade sinnen. Det ir utan tvifvel, att sådant, som man här lärer känna landtfolket i nejden af ctt kloster, sådant ir det äfven på andra ställen, der dessa dystra och onaturliga instituter ännu qvarstå; och man kan således lätt inse, hvarföre det ligger de mera frisinnade och upplyste Schweitzarne så myeket om hjertat, att få klostren upphäfda, såsom man t. ex, nu sednast sett i kanton Aargau, der denna fråga föranledt til! politiska strider, hvilka innu icke äro utkämpade. Ett bref, dateradt Geneve den 9 dennes, lemnar om det ofvannämnde uppträdet i Wallis följande beskrifning: Kanton Wallis bade upplefvat en lycklig förändring till det bättre. Män, som befordrade framskridandet, bade kommit till statsrodret, och styrde muntert utför tidens ström; i de mörkaste dalarne af de penninska alperna, der det hvimlar af munkar och kretiner, utgjöt pressen sitt lifgifvande ljus. Vårdarne och föreståndarne för det andliga mumie-kabimettet blefvo helt förskräckta. De kommo alldeles ur koncepterne för den fria pressen, och vände sig i sin hbjertängslan till sina vänner i Frankrike och Italien. Desse visste råd. Den bekanta Simplon-tidningen uppsattes och redigerades af tvenne utvalda verktyg från den trospropaganda, som förlidet år hitskickades från Frankrike. Desse redaktörer hafva sedermera bevisat, att de varit sitt uppdrag fullkomligt vuxna. Bönder och gamla gubbar uppmanades att taga parti och afgörande dömma i uppkastade frågor, rörande den ,allmänna och vesterländska kyrkan. Hade det icke varit af fruktan för reaktion, utan af andra orsaker, så hade man måhända kunnat ursäkta, att regeringen i Wallis lät skicka båda de fransyske redaktörerne öfver kantonens gräns, sedan den församling, i hvilken de nedsatt sig, förklarat, alt de icke längre fingo vistas der. Men till och med de ,unge Schweitzarne, se i denna itsärd ett slags fruktan, och tadla den genom deras organ (Eco des Alpes), såsom en kränkning af gästfriheten och en oklok handling. De cunge Schweitsvarne, missunna icke ultramontanerne tryckfrihet; de tro sig väl om, att kunna besegra dem på liskussionens fält, och vilja, att man låter dem hållas. Detta bör nämnas såsom prologen till ett astlags-skämt, som den 27 Februari uppfördes