Aftonbladet – 29 mars 1843, sida 3

henne in i kejserliga logen och tillkännagåfvo sn låtenhet med hennes debut samt förärade henne ett kostbart diamantsmycke. Vid återresan från Petersburg ämnar hon besöka Köpenhamn. — FÖRSTA UPPFÖRANDET AF VICTOR HUGOS NYA PJES BURGGREFVEN. Det missöde, som träffat Victor Hugo, att hans sednaste pjes blifvit uthvislad på Teatre Francais, har redan för några dagar sedan blifvit omnämndt i detta blad. Det var andra gången Burggrefven uppfördes, som detta tilldrog sig. FörI sta representationen aflopp deremot ganska bra, i följd af vissa arrangementer, som befolkat salongen med sådane åskådare, att någonting annat än bifallsbetygelser svårligen kunde komma i fråga. En korrespondensärtikel från Paris lemnar följande beskrifning på denna första representation: Den 7 Mars uppfördes för första gången på Teatre Francais Victor Hugos Burggrefven. Med undantag af logerne på första raden hade icke en enda biljett blifvit såld; författaren hade, af fruktan för kabaler, förbehållit sig att sjelf få disponera alla de andra platserne; publiken bestod således af idel goda vänner och bekanta. En mängd notabiliteter voro l närvarande. Man såg Thiers med sin familj aflägga besök hos mamsell Rachel, i den loge -der hon tagit plats jemte grefve Walewski; Duchatel, Teste, Emil Girandin, Liadicres, Lamartine, Romieu, Montalivet, A. Musset, Al!. de Vigny, Ingres,. Delacroix, Winterhalter, Pradier, furstinnorna Liewen och Belgioso, mamsell Mars och Jules Janin, Thalberg och Sivoni, grefve Molt och Odilon-Barrot, och. ensam i orkestern, Maugin fortfarande i sin politique disolement, grefvinnan Toreno med ett briljantsmycke värdt en million, med värdighet och undergifvenhet fördragande sin landsflykt, f. d. dansösen Noblet, numera enkegrefvinnan Claparede — med ett ord publiken var intressantare än stycket. Hvad skalljag väl säga eder om detta sednare?. Nägra gamla sagor från Rhen, något af Barbarossa, något af familjen Schroffenstein af Kleist; en smula stamfru af Grillparzer, föga handling, pompösa verser, knalleffekter, högtrafvande klangfulia alexandriner, sådana som endast V. Hugo kan åstadkomma och fransyska skådespelare deklamera; för öfrigt tråkigt. De opartiskesägo på hvarandra och småskrattade ; vännerne och gynnarne klappade händerna allt hvad de orkade; men ingenstädes i pjesen fanns någonting nytt, stort, varaktigt! De reklamationer, annonser, processer, skandaler 0. s. V., som föregått, erinrade endast, alltför mycket om det gamla: Partluriunt montes! — FABERSKA TAL-MACHINEN. Nyligen omnämndes i detta blad en tal-machin, kallad Euphonia, och uppfunnen af en hr Faber från Wien. Der. Freischätz, som utgifves i Hamburg, innehåller följande närmare beskrifning derpå, författad af. en person, som tagit närmare notis om machinen: Så hafva vi nu för första gängen hört ett dödt ting tala, och det kan verkligen ej gifvas något rysligare än dessa graftoner, för hvilkas framkallande vi se uppfinnarens fingrar löpa, hoppa och springa på stela tangenter. Hr: Faber synes vara så intagen af sin machins inre värde, att han gjort sig liten eller ingen möda med dess yttre utseende, så att man, utom en mot lådan stödd docka, ej ser någon figur, som gör illusion. Den enkle mannen sitter i sitt rum, utan biljettförsäljare eller dylikt, bredvid en groft konstruerad låda, framför en lika ofullkomlig som öppen klaviatur, och ber oss se ned i en håla i hans machin, ur hvilken tonerna framkomma. Der varseblifver man nu ett våsen, som ej är olikt hufvudet på en ung haj, men är svart som kautschuk öch visar en bred mun med dito tunga, hvilken öppnas och tillslutes samt sätter tungan högt celler lågt, alltsom spelmannen anslår en eller annan tangent. I början hör man machinen framsäga alfabetet rån a till z — ypsilon icke undantaget — hvilket hr Faber sakta upprepar. Derpå höra vi enskilda ord, namn på de närvarande, på städer och floder, rätter o. s. v. Slutligen några korta fraser, vid hvilka qvickhet och munterhet, gåtor och dylikt ej spelar någon roll; vid begäran öm upprepande, uttryckes likväl temligen tydligt rågon förargelse. Denne kautschuk-pratares ton är mycket dyster och sjungande, med en stark anstrykning af tåpighet, sådan bortskämda barn låta höra. Tonvigten modereras genom hr Fabers knän, ty äfven de, jemte fötterna, äro beständigt sysselsatta på en pedal under machinen. — Efter dessa talprof fingo vi höra äfven ett sångprof, men det var öfver all beskrifning vedervärdigt och otydligt; det lär dock vara omöjligt, att med sanima lufthäl frambringa både bas och tenor eller sopran; hvad vi hörde skulle vara ett slags bariton, men det tycktes oss snarare :vara quarriton, och den mest orena hals hos en skrålande schåare sjunger bättre Heil dir im Siegeskranz, än denna gummielasticum-hals. Det är likväl intressant att erfara, det lufthålets förminskning blott utgör en linie för hvarje oktav, och att alla toner angifvas efter den spelandes gehör. Märkvärdigt är äfven diftongernas sammanspelning och uttalande på samma gång, t. ex. e, hvilket frambringas genom hastigt anslående af de motsvarande tonerna, då ljudet höres som ö: så sker äfven med de andra diftongerna. — KARNEVALEN I NEAPEL. Från denna stad klagas, att karnevalsnöjena aftagit hvarje år under de sednaste tio åren, men att de aldrig varit så inskränkta som detta. På de för Corso bestämda dagarne hade ingen hand höjt sig för att kasta confetti, hvilket förut utgjort en vigtig ingrediens i dagens nöjen. Deremot hade smaken för teatern tilltagit, och isynnerhet hade Donizettis Linda di Chamouni lockat mycket folk. En kör deri sjunges af ej mindre än 60 barn från hitteharnshuset, alla emellan 8 och 42 år gamla. : Rättelse: I notisen, i gårdagsbladet , om Prins Carls anställande vid norska artilleriet, står: ridande kavalleriet ; skall vara: ridande batteriet. SATSAS ET STINSEN RIDE AS Ar IA NI RHENT I FT RT NRP RP BP: a FYFAN ÄR GNT os