Aftonbladet – 29 mars 1843, sida 1

stigt öfver golfvet och skyndar sig bort genom ett råtthål i vrån. i Förundrad går grefven mycket tyst till toiletten, och ser der tydliga spår af de fyrfotade tjufvarnas bärjande3; flera ringar fattas af dem, som vanligen lågo der. — O! min Gud! skulle rubinnålen kunnat försvinna på samma säll? skulle hon vara oskyldig? Ack! ja, hon är säkert oskyldig! detta är en vink af himmelen, alt uppdaga -hennes obrottsligbet! Han smyger. sakta till vrån, känner sig varsamt före och finner utan svårighet den neddragna ringen uti råtthålet, tillika med en förgylld tränål, hvilken han äfven förut sett på sin hustrus toilett. Rubinnålen finnes der likväl ej, men den kan ju länge sedan vara:släpad långt in under golfvet. En Gud ingaf honom denna välgörande, denna tröstande tanke, som sprider klarhet åt! hans öfvertygelse, lugn åt hans själ och oskuldens gloria omkring den slumrande Mathilaas hufvud. VI. Ett ordspråk säger, att lyckan aldrig kommer ensam, och det har rätt. Lyckans gudinna är, som vi menniskor, troligen ett vanans djur, och dit hon en gång riktat sina fjät, dit älskar hon att återvända, dit promenerar hon instinktmässigt, emedan det är besvärligt att uppsöka nya föremål, nya trakter, och göra nya bekantskaper, Nordensvärd hade ej allenast upptäckt möjligheten att rättfärdiga sin makas uppförande, han hade äfven den glädjen att se henne inom några dagar så betydligt förbättrad, att han på hennes enträgna böner lemnade sjukrummet och gick ut att hemta frisk luft. i . s