Aftonbladet – 29 mars 1843, sida 1

IA thin th tORRAAAREARE se allt hvad som tilldrager sig. Robert sätter sig uti ett soffhörn; han lyfter sin blick mot himmelen, han sammankräpper sina händer till bön, hans lidande hjerta försmälter i en öm tacksägelse,. en brinnande förbön, för den maka, som han väl ännu misskänner, men likväl älskar med passion. Nu tyckes Mathilda med låg. röst tala några ord: doktorn ger henne ett läkemedel, som bon emottager med en tacksam och redig blick på sin gamle vän. Han fattar sakta hennes hand och känner på pulsen, vänder sig till grefven med en förnöjd åtbörd och glad nickning, men ailtid varnande med fingret, alt den sistnämnde ej får visa sig. Den sjuka tyckes åter slumra och läkaren återtager sin plats i länstolen vid sängfoten. En djup tystnad råder i rummet och: Esculapii son öfverlemnar sig sjelf åt en ögonblicklig hyila. Grefven kan ej njuta den; hans hjerta är så fullt, bans nyfödda hopp är ännu blandadt med ovisshetens qval; han lyssnar, ännu osäker, till hvarje. andedrag af sin Mathilda. Men han hör någonting röra sig i rummet; han påminner sig dunkelt, att han äfven de föregående nätterna, som han -genomvakat, bört någonting dylikt. I sin förtviflan hade han föga gifvit akt derpå, nu deremot fäster det mera hans uppmärksamhet. Bullret höres åter; det liknar en sakta skafning — just från toilettbordet kommer ljudet — han riktar sin forskande blick ditåt och upptäcker snart en råtta, hvilken: springer omkring emellan toilettaskarne, gnager på hvarjehanda saker, slutligen biter uti en liten guldring och kilar ned från toiletten med ringen uti munnen: hON springer ha