Aftonbladet – 28 mars 1843, sida 3

RE ne Se VBR PPP kat ing sig, bundit hennes fötter och händer me -lett förkläde eller halsduk, samt skickat sin dotter up -Itill tullvaktstugan för att få hjelp, hvarpå först vakt mästaren Dahlman och sedan vaktmästaren Isberg oci tre andra personer ankommit, som alla försökt at påkläda Blomberg, men haft dermed största svårighet emedan hon sparkat och sökt att bita dem; och had I Blomberg derpå blifvit afförd från apothekaren Stah Ires botad. Något vidare hade Bäckström icke att anöra, oc! skulle här tillika antecknas, att fattighjonet Bäckströn I vid denna berättelses agifvande varit fullt redig oc att hon icke, på sätt i Kongl. poliskammarens proto koll finnes antydt, tycks vara af ålderdomsbräcklighe leller andra orsaker till förstånd och uppfattningsför I måga förstörd. Vid Bäckströms förestående berättelse hade apotekaren Stahre intet annat att erinra, än att han vid det tillfälle, då Blomberg gripit Bäckström om halsen, tilldelat Blomberg några slag med en kantschuk. Sedan Bäckström fått afträda, förekallades vaktmästaren Dahlman, som berättade: att klockan emellan 4 och 6 på morgonen den 53 sistl. Januari hade apotekaren Stahres dotter infunnit sig uti tullvakten vid Sabbatsberg och påkallat hjelp att sköta pigan Blomberg, som blifvit vansinnig; att då Dahlman i anledning deraf och, sedan han: erhållit uppsyningsmanen Nilssons tillstånd, infunnit sig i apotekaren Stahres bostad, hade han i köket sett pigan Blomberg ligga iblottadt tillstånd på en bädd på golvet, bunden till händer och fötter med ett förkläde, samt apotekaren Stahre gå fram och åter på golfvet med en så kallad tjurpes i handen; att sedan Stahre för Dahlman omtalat förhållandet, Dahlman biträdt Stahre meå att påkläda Blomberg, hvilket de dock, i anscende till hennes motstånd, icke kunnat; att Blomberg, efter att hafva legat en stund på bädden, börjat asa sig kring golfyvet, och då Dahlman derunder fått se hennes rygg, hade Dahlman fasat vid anblicken af den mängd sår och blånader, som funnits på densamma, och tillfrågat Stahre huru han kunnat så rysligt behandla Blomberg, att Stahre derå svarat att han funnit siz nödsakad att med tjurpesen gifva Blomberg 8 å 40 rapp på ryggen, för alt förmå henne vara stilla, samt tillika yttrat, att Blomberg icke vore mera galen än han sjelf; att Dahlman derpå tillbjudit Stahre att vara Blomberg följaktig till Danviks dårhus, och aflägsnat sig; att då Dablman om en stund återkommit, hade han hos Stahre träffat en prest och trenne andra karlar, hvilka just varit färdiga att afföra Blomberg, som då redan varit påklädd sina kläder och icke visat något starkare motständ; att sedan Blomberg blifvit förd till Sabbatsbergs fattighus och Dahlman der besökt henne, hade han om en stund träffat apotekaren Stahre och till honom yttrat, att såren på Blombergs rygg blånade till, i anledning hvaraf Stahre svarat med or den: Jag hade ingen annan råd än att klå henne utaf tusan djefiar; och någon vidare upplysning hade Dahlman icke att i målet meddela. Dahlman afträdde, derefter vaktmästaren Isberg fick förekomma, hvarvid han förmälde, att han klockan emellan 5 och 6 på morgonen den 3 sistl. Januari erhållit bud från pastor Winnberg vid Sabbatsberg, med underrättelse, att Stahres piga vore vansinnig; att Isberg med anledning häraf begifvit sig till Stahres bostad, der han i köket funnit pigan Blomberg liggande på en bädd på golfyet och bunden med ett förkläde, att Blomberg, då Isberg, uppå Stahres begäran, velat påkläda henne, visat sig ytterst motsträfvig och sökt tillfälle att bita Isberg, hyadan Isberg varit nödsakad använda våld, för att kunna påkläda henne; att Isberg derpå skickat efter tvenne andra personer, som ock ankommit, och med hyilkas tillhjelp Isberg affört Blomberg till Sabbatsbergs fattighus, der Isberg vakat öfver henne, ända tilldess hon om aftonen blifvit förd derifrån till Danviks därhus; alt Isberg så väl då han hemma hos Stahre påklädt Blomberg, som ock sedermera, funnit hennes kropp vara på det gröfsta misshandlad och slagen, samt att Blomberg under sitt vistande vid Sabbatsberg dagen den 3 Januari icke velat förtira någon mat, och ej under hela tiden yttrat ett ord. — Vaktmästaren Isberg afträdde. Härefter förekallades hustru Sandberg, och anförde: att hon, som vore 25 är gammal och boende i grindstugan vid Sabbatsberg, icke sjelf sett huruvida apotekaren Stahre på något sätt slagit eller misshandlat Blomberg, och allt hyad hustru Sandberg sjelf förnummit rörande Blombergs tillstånd, innan bon till Danviks dårhus affördes, vore det, att Blomberg den 2 nästlidne Januari på morgonen uppkommit till grindstugan, der hustru Sandberg bodde, och beklagat sig öfver, att hon vore mycket frusen, samt sedan hon ar hustru Sandberg blifvit undfägnad med en kopp kaffe, begärt af hustru Sandberg, som brukade biträda Blomberg med tvält at hennes linncsaker, att erhålla ett rent lintyg, hvilket Blomberg äfven bekommit, hvarefter hon bortgåtlt; att Blomberg efter en stund återkommit med lintyget i handen och, sedan hon aftagit sina kläder, påsatt lintyget, der; å hustru Sandberg hjelpt Blomberg att påkläda sig de öfrige kläderna; att Blomberg, som under detta varit alldeles tyst och förefallit Sandberg något besynnerlig till utseendet, derefter fallit på knä framför en stol och knäppt ihop sina händer, men ej yttrat ett ord; att Bomberg någon stund legat på knä, hvarefter hon kastat sig baklänges på golfvet och än med utspända stirrande ögon och än åter blundande legat, för öfrigt alldeles orörlig, i samma ställning från förmiddagen ända fram till början af efter middagen, utan att kunna förmås stiga upp, säga ett ord eller ens svara på de frågor, hustru Sandberg till henne gjorde; att hustru Sandberg på eftermiddagen, sedan hennes man och en qvinsperson, vid namn Hagström, inkommit till henne i grindstugan, begifvit sig till apotekaren Staure och, med begäran om hjelp att hemförskaffa Blomberg, underrättat honom om förhållandet, hvarvid Stahre sagt sig icke hafva någon hjelp att lemna; att då hustru Sandberg återkommit till grindstugan, Blomberg varit stående på golfyet med fingrarne i begge öronen, ren straxt efter hustru Sandbergs inträde, åter kastat sig ikull på ryggen, då hustru Sandberg och qvinspersonen Hagström upplyftat henne, och med våld till Stahres bostad nedfört Blomberg som under vägen sparkat emot, så att hon en del at vägen måst släpas; att, då de ankommit till Stahres bostad, apotekaren Stahre sjelf varit utgången samt endast fru Stahre och hennes dotter hemma, hvilka emottagit Blomberg; att Blomberg, då hon inkommit i köket, börjat från en på väggen befintlig hylla nedplocka de der stående husgerådssaker och i stället isar sätta sig Då hyllan: att Blomberg. codan han. SS Pp Rp