Aftonbladet – 28 mars 1843, sida 3

lår, då Bäckström omkring klockan 8 på morgonen infunnit sig hos Stahre, der hon qvarblifvit tiil klockan 2 middagstiden och under hvilken tid Blomberg visat sig besynnerlig och högst obetydligt förrättat några sysslor åt Stahre, utan för det mesta vistats uti herr löjtnanten Bergnehrs rum en trappa upp; att då Bäckström, dagen derpå, d. 2 Januari klockan 8 på morgonen ankommit till Stahre, hade Blomberg varit klädd och uti ladugården sysselsatt att mjölka kor, men då Blomberg kommit derifrån, hade hon en stund gått omkring på köksgolfvet, derunder hon tidt och ofta låtit sitt vatten, hvarefter bon med ett lintyg, det hon aftagit sig, upptorkat fläckarne deraf; att Blomberg sedermera gått ut med lintyget och, efter hvad Bäckström hört berättas, inkastat det i kakelugnen uti herr löjtnanten Bergnehrs rum; hvarpå Blomberg, om en stund återkommen i köket, satt sig der att gråta och läsa i en psalmbok, som hon sade sig hafva fått af herr löjtnanten Bergnehr; att Blomberg dan hon i flere timmar fortfarit alt gråtande läsa i psalmboken, gått upp till grindstugan, der hustru Sandvid middagstiden hon återkommit, beledsagad af hustru person; att Blomberg derefter varit mycket tystlåten och endast gått fram och åter på golfvet samt, då så väl apothekaren Stahre som hans hustru och dotter emellanåt utkommit i köket och med vänlighet frågat nat något svar utan i detta sitt tystlåtna och, såsom det föreföll Bäckström, grubblande tillständ, fortfarit stadsläkaren herr assessoren af Grubbens blifvit af apothekaren Stahre efterskickad och ankommit, efter hvilken tid, sedan herr assessoren af Grubbens åter bortgått, Blomberg börjat blifya mera orolig till sinnes, så att, då Bäckström efter vanligheten på aftonen ämnat begifva sig hem till fattighuset, apothekaren Stahre anmodat Bäckström att qvarstadna öfver natten för att vaka öfver Blomberg, i händelse hennes oroliga tillstånd skulle tilltaga; att Blomberg, som brukade hafva sitt nattläger uti en i köket stående så kallad fållbänk, hvilken för sådant ändamål var försedd med cen madrass, stoppad med halm, samt kudde, täcke och lakan, denna afton icke velat lägga sig i fällbänken, hvarföre Bäckström derifrån förflyttat madrassen jemte de örige sängkläderne ner på golfvet och der åt Blomberg gjort en bädd, men oaktadt så väl apothekaren Stahre, hvilken på aftonen för det mesta varit uti köket hos Blomberg, som äfven Bäckström sökt i godo förmå Blomberg att afkläda sig och å till sängs, hade hon icke kunnat förmås dertill, idare än att bon någon gång kastat sig på bädden hela den dagen icke förrättat några sysslor, utan, seberg bodde, och der qvarvarit en god stund till dess) Sandberg och cn annan för Bäckström okänd qvins-l. Blomberg huru hon mådde, hade hon derå icke lemända till omkring klockan 6 på aftonen, då andrel men straxt åter u psprungit samt börjat att, mycket orolig, gå kring gollyet; att sedan apothekaren Stanre omiring klockan !, 44 på aftonen gått in isine rum med Blomberg i köket, der hon under hela tiden haft ljus upptändt, hade Blomberg börjat smeka en i köalt strypa katten, som med sina klor betydligt sargat Blombergs händer, så att blod flutit från dem; alt då mamsell Stahre, som hade sitt rum bredvid köket, uppå Bäckströms rop utkommit och jemte Bäckström tagit katten från Blomberg, Blomberg börjat gå fram och åter på golfvet och med vilda stirrande ögon betrakta sine sönderrifna händer, utan att jemra sig eller ens yttra ett ord; att vid pass kl. 42 på natten Blomberg sprungit uppför trappan till herr löjtnanten Bergnehrs rum och bultat på dörren, men då den varit läst, emedan herr löjtnanten var borta öfver natten, åter, på Bäckströms tillsägelse, gått utföre trappan in i köket, der Blomberg tagit ljuset och flerfalldiga gånger flyttat från det ena fönstret i köket till det andra och åter; att Blomberg, sedan kon en stund stått stilla och beskådat ljuset, klädt af sig alla kläder och gått ut i förstugan till apothekaren Stahres sängkammardörr likasom för att lyssna, och då Bäckström frågat Blomberg, hvart hon ämnade sig, och Blomberg derå svarat, att hon ville tala med mam-lc sell Stahre, hade Bäckström knackat på dörren till mamsell Stahres rum och anmodat henne komma ut, hvilket denna ock gjort, .då Blomberg, på mamsell Stahres fråga hyad hon ville, yttrat, att hon ville gå uppåt ladugården, men att hon ej hade nycklarne; vå sig, hvilket Blomberg icke efterkommit, hvarföre de ropat på apothekaren Stahre, som, då han utkommit och jemväl, fastän förgäfves, försökt att påkläda Blomberg, burit henne till bädden och der nedlagt henne; att Blomberg dock icke kunnat förmås att!s ligga stilla utan oupphörligt än rusat upp, och än flere gånger åter af Stahre nedlagd på bädden, slagit ans igtet och armarne mot goltvet, än asat sig kring golfyet så att hon på sina ställen af kroppen blifvit todig; att Blomberg derefter åtskillige gånger sprungit uppföre trappan till herr löjtnanten Bergnehrs lä rum, derifrån hon icke velat godyilligt återvända utan blifvit af apothekaren Stahre och Bäckström med våld nedförd, derunder hon, i anseende till det motstånd hon gjorde, och sitt blottade tillstånd skadat sig; att då Stahre på en stund ingått i sitt rum, Blomberg sprungit ut till förstugan och då Bäckström hastat efter, slagit Bäckström med knytnäfven och derpå bakifrån fattat hårdt om halsen på Bäckström, kommit ut och åtskiljt Bäckström och Blomberg, hvilken sistnämnde blifvit med våld förd till sin bädd, utan att Bäckström uti sin bäpenhet varseblifvit om Stahre vid detta tillfälle slagit Blomberg; att Bäckström, uttröttad af nattvak och ledsnad, nu velat begifva sig hem till. fattiehuset, men blifvit anmodad att qvarstadna utaf Stahre, hvilken för att hindra Blomberg att å nyo komma ut i förstugan, tillspikat dörren som från köket ledde dit; att Blomberg då företagit sig att hoppa upp på ett bredvid ena fönstret i köket stående bord, samt enär hon, fas ger nedburen, icke kunnat förmås derifrån afstå, hade Stahre ingått i sitt rum och derifrån utkommit meds en liten piska i handen, med hvilken han, sedan Blomberg blifvit förd till bädden, tilldelat henne flere slag, men huruvida det skett på bara kroppen eller om täcket varit emellan hade Bäckström icke sett; att Blomberg derpå åter häftigt och utan att någon hunnit hindra henne, rusat upp på förenämnde bord och slagit sönder begge rutorne i ena fönmsterluften samt kastat sig handlöst ut genom fönstret, hyarifrån till marken varit 2 å 5 alnar högt; att Bäckström och apothekaren Stahre skyndat genom Stahres rum och förs rten ut och funnit Blomberg liggande nedar ctfällning da unnIivitat Dlomnna cam PN kström csoff för att lägga sig, och Bäckström ensam qvarstadnatls ket varande katt, och sedan gripit den om halsen förje nsell Stahre då tillsagt Blomberg att först kläda lå hvilken i förskräckelse häröfver ropat på Stahre, som: än flera gån-li fönstret med ansigtet mot marken, i hyilkeni