Aftonbladet – 27 mars 1843, sida 2

TT FÖRSÖKTILL REAKTION I FRÅGAN OM SEGLATIONSFRIHET FOR EXPORT AF LANDTMANNAPRODUKTER. (Slut från 34 69.) Hvad sedermera angår den af Calmar handelssoietet gjorda, af Konungens befallningshafvande i länet inderstödda hemställan, att, på grund af 1812 års förrdning inga andra än jordegare må befatta siz med keppning af landtmannavaror, och desse icke heller inses berättigade att utföra andra än egna produkter ch tillverkningar men icke sådane, som de af andra ig tillhandlat eller som tillhöra andra landtmän, får vollegium anmäla, att då 2 mom. i 4 uttryckligen nedgifver hvar och en, som på landet bosatt är, att i egna däckade eller odäckade fartyg och båtar af hvad lästetal som heldst till Norge, Finland och danska staterna utföra rikets, till utförsel lofgifne prolukter och tillverkningar, synes deraf följa, att en rullkomlig, frihet eger rum, att å landet utrusta fartyg och till nyss uppräknade främmande länder utföra så väl egna som andra, landtmän tillhörige eller af dem uppköpte produkter och tillverkningar. En annan tydning skulle leda till inskränkning i den seglationsoch exportfrihet, som från längre tider varit medgifven Göthbeborgs och Bohussamt Hallands läns invånare, och derjemte bereda större cgendomsinnehafvare i afseende på afsättningen af sina produkter, bättre förmåner, än mindre jordbrukare. Utom den orättvisa, sådant skulle innebära, är Jätt att inse den menliga verkan, som deraf skulle uppkomma, så väl å den inrikes rörelsen, hvars större eller mindre liftiig hot väsendtligen beror af rättigheten att fritt inköpa och försälja landets produkter, som ock på landtmannaseglationen, som, för den händelse den skulle inskränkas till transport af egna produkter, snart skulle förfalla till en obetydlighet. Uti utlåtande af den 46 November 4831 har kollegium uppgifvit alla de inskränkningar, som då egde rum i landmannaseglationen, och de hinder, som derigenom voro lagda för utveckligen af denna, för landet naturliga näringsgren, hvars vigt man, hänförd af en falsk tro, att städernas uppkomst beror på ett strängt handhafvande af gräns: skillnaden emellan stadsoch landtmannanäringar, länge förbisett, ehuru det af erfarenheten i alla länder äl ådagalagdt, att, då fråga är om kortare sjöresor, städernas fartyg ej kunna segla för så godt mis, som landtmannens, hvadan ock, i brist af tillräcklig till gäng i Sverge på dessa sednare slags fartyg. detänne är tillåtet, att för varutransporten emellan hufvudstadel och norra länen begagna finska och åländska fartyg Det kan visserligen, i anledning häraf, invändas, at om svenska landtmannaseglationen på främmande orte inskränktes, den icke bnrde sakna sysselsättni g inon riket; med för hvar och en, som gjort sig närmar reda för näringars uppkomst och trefnad, är lätt at uppfatta, det sådant hufvudsakligen be or på under stödjandet af hvarje hinder för en fri och obehindrac verksamhet. Bekräftelse på sanningen häraf lemma jemväl svenska landtmannaseglationen, som från längr tid tillbaka egentligen idkats å vestra kusterna a riket, der största och längsta friheten i denna väg varit rådande, samt i sednare tider Röslagen sedar förbudet för allmogen derstädes, att nyttja däckadt fartyg, upphäfdes. En lifiig landtmannaseglation skal troligen icke heller uppstå, om det icke står landtmär fritt, att, efter godtfinnande, använda sina fartyg och föryttra sina produkter och tillverkningar inom riket eller i sådana utrikes länder, hvilka, i anseende til grannskapet och de språk, som der talas, kuvna a landets skeppare utan svårighet besökas. Med säker het kan ock antagas, att den fördel, städerna tiliskyn das genom tillräcklig tillgång på fartyg för inrikes va rutransporten emst billiga frakter, är vida öfvervä gande den förlust, som en och annan handlande stapelstäderna tror sig tillskyndas celler verkligen till skyndas genom rättigheten för landtmän att utskeppi sina varor, hvilket ej rimhgen kan komma att i någor betänklig mån inverka på välståndet hos stapelstäderna: handlande; cnär de i deras handelserfarenhet, kredi på utrikes ort oeh tillgång på större kapitaler, alltid ega en så stor öfveriägsenhet vid idkandet af hande på utrikes ort, att den lägre utskeppningskostnaden fö TENPYRPANS TRIES RUTA TONEN EET STAV TITN ST ARIAEETONEEE