Aftonbladet – 27 mars 1843, sida 1

du gaf honom den rubinnålen, som tillhört min ädla. moder och -som jag just i morse skänkte dig, sedan jag med verklig kostnad låtit omfatta den uti de skönaste juveler? Detta är förskräckligt, Mathilda! Hvad har du att svara härpå? — Ack! Bobert! tviflar du till denna grad på min . kärlek, min trohet? då är jag djupt olycklig! men jag kan, Gud ske lof! åtminstone rättfärdiga mitt uppförande; du skall, du måste tro mig. För att behaga dig, valde jag en kostym, som jag visste du tyckte om.. Ack! jag gladde mig barnsligt att vinna ditt bifall, och det var orsaken till mitt muntra lynne... Du vet att baron Ehrenfelt och jag äro som barn uppfödda tillsammans hos mina föräldtar; jag har icke återsett honom sedan vårt giftermål, och då han nu sade mig att jag växt, blifvit vackrare och var den bäst klädda på balen, ack, Robert! då fägnade det mig så innerligt, just derföre, att jag tänkte du skulle äfven tycka som han. Af någon annan hade jag ej cemottagit dessa komplimenter; men af Fredrik Ehrenfelt, hvilken jag ansett som min bror, kunde de ej såra mig; Jag vet, att han menar uppriktigt med oss båda. Hvad rubin-nålen angår, fäste jag den i spetsgarneringen på min klädning. Under dänsen fastnade min halskedja uti nålen, ryckte den lös och då föll den på golfvet; baron tog upp nålen, beundrade den, och jag sade honom gladt, att jag just i dag fått denna dyrbara skänk af min älskade Robert. Nålen hade blifvit något krökt; då Ehrenfelt rätat böglan, ville han e om udden var skadad och satte nålenett ögonblick i sin väst; detta har du förmodligen sett; men han återlemnade den genast, och jag fäste den på sitt