Aftonbladet – 27 mars 1843, sida 1

UTRIKES. PREUSSEN. Landtständerna hafva nu öfverallt sammankommit och det ser ut, som skulle de, oaktadt alla de hinder hvilka äro satte för deras verksamhet genom det så kallade landtdagsafskedet 4844, blifva temligen besvärlige för den regeringspolitik, som konungen af Preussen under sednare tiden allt mer blottat. Storhertigdömet Posens landtständer hafva afgifvit ett svar på throntalet, som de direkte öfversändt till Konungen, utan att låta aflemna genom den Kong. landtdagskommissarien. I detta svar yttra de sig icke kunna dölja den bedröfvelse hvari ofvanbemälde landtdags afsked försatt dem, ty deras nationalitet såsöm polackar hade dittills varit erkänd, de hade ett fädernesland, ett eget språk. i alla offentliga angelägenheter, 0. sS v. Skola de, liksom de till sin nationaiitet ej mera existerande litauiskt och valloniskt språk talande undersåtare, finna sin enda föreningspunkt i namnet Preussen, då är detta löfte brutet, då frukta de att ej mera våga kalla sig, hvad de enligt språk, seder och historiska minnen äro:-polaekar. De bedja derföre om att få bibehålla sina rättigheter. De beklaga sig öfver de hinder för öfverläggningar och beslut, som det stadfästade rezslementet innefattar; och de se väl i ständerutskottens organisation ett framsteg i ståndsförfattningen, men tro att denna först vinner sin rätta betydelse, då alla de ipstitutioner komma att träda i kraft, som blifvit utlofvade genom Kongl. förordningen af den 22 Maj 1843. Slutligen ötverklaga de äfven den nya censurförordningen och bedja om dess upphäfvande samt att det fria ordet åter må insättas i sina rättigheter. Konungen har på dessa de polska provinsständernas föreställningar svarat, att Hans Majestät, då besvären kommit på oriktig vär, Icke hade bordt svara, men att han icke ville dölja för Preussens invånare i allmänhet, och Posens i synnerhet, sitt ogillande af de tänkesätt, som i adressen uttalas. Han anser framställningen vara verket af ett parti; (det är besynnerligt, att så snart det allmänna tänkesättet uttalas i en representantförsamling, är det genast biott .af ett parti, men att hvad en minister, en hofman eller en prelat der ordar, alltid anses af vederbörande såsom folkets röst), att blott ett sådant kunnat åter väcka det sorgliga ämnet om polska nationaliteten; att detta parti i sin blindhet misskänner huru Konungen just sökt af landsfaderlig kärlek skona denna nationalitet och bringa den till harmonisk utveckling med Preussiska rikets öfriga allmänna förhållanden. Hertigdömets öfriga invånare häfva erkänt detta och uppfattat det goda de haft såsom preussaåre,. H. M. hotar med, att i känslan al sitt landsfaderliga kall icke låta Posens ständer vidare samlas på bestämda tider, (så som han lofvat monarkiens provincialständer,) -om de skulle vilja: lösgöra sigsifrån den gemensamma föreningen; öch H. M. vill hvarken svara på det obehöriga de yttrat angående reglementet, som tillbör H M. att ensamt besluta om, eller det obeböriga åberopandet af 48143 års löften, som H. M. en gång förklarat att ban icke anser bindande för sig, då H. M. högsts. herr. fader, som afgaf re a re a AT EA a åa vr ne 4 1 7 1 AR KN Ar pre Ar VE rar ECE