Aftonbladet – 22 mars 1843, sida 2

tjenster lofvat honom sin dotter till äkta, men dottren, som fått en finare uppfostran, är icke af samma tanka med fadren, utan har skänkt sitt hjerta åt kongl. sekreteraren Tevander, en extraordinarie i kansliet, som också genom hvarjebanda finter, med tillbjelp af sin vän och bekante, löjtnanten von Sparch, slutligen spelar flickan ur Knäcksells händer. Till vinnande af detia ändamål begagnas, bland mycket annat, förnämligast gubben Propps afsky för positiver, hvars anledning serskildt förmäles uti första akten, och hvilket gilvit pjesen dess namn. Fabein är således ganska enkel. Sjeifva intrigen likasom karaktererna höja sig icke öfver farcen; men uti nyssnämnda uppränning har författaren förstått inväfva scener utur Djurgårdsoch källarlifvet, af en väl hållen lokalfärg, komiska effekter, och ofta en qvick och bitande satir. Serdeles utmärka sig 1 detta afseende den andra akten, der scenen föreställer Djurgården med herr Carlmarks konditoributik och Bellmans byst i fonden, och der en mängd promenerande personer träffas, alldeles som om sommaren i den gröna naturen, samt den fjerde akten, som föreställer en källarscen inne i hufvudstaden, der åtskilliga samtal och anmärkningar om dagens händelser vankas emellan gästerna. Vissa episoder äro ypperliga, såsom t. ex. löjtnant von Sparchs beskrifning om sättet att kunna lefva floribus med en lön af 400 Rdr Bko och om methoden att tillfredsställa kreditorer. Hvad utförandet åter beträffar, kunne vi ej underlåta den anmärkningen, att det i flere fall icke ger all den relief åt stycket som detta kunde erhålla. Hr Högqvist, såsom källarmästaren, återger otvifvelaktigt sin roll sådan han uppfattat den, ganska bra och i en genomförd stil; men en sådan mes eller pjåk, som han der framställer, synes oss ej precist vara typen af en källarmästare. Herr Stjernström eger en förmåga och mångsidighet äfven i komiska roller, som han äfven här visar med talang; dock ville vi göra den anmärkningen, att ban icke alltid låter von Sparch iakttaga den finare hållning i yttre fasoner, som är ett nödvändigt tillbehör hos en löjtnant i hufvudstaden, buru det än i öfrigt må förhålla sig med hans egenskaper. Knäcksell förekommer oss äfven vara, af den annar: roliga herr Zetterholm nog starkt hållen i färger af en Bellmansfigur. Alt detta kan bjelpas mer obetydliga modifikationer. At herr Statlander kunne vi ej undgå att gifva en kompliment för ett gan ska väl genomfördt spel, i hans för öfrigt ej be tydliga roll. Afvenså är herr Blanche, såsom andre kyparex, förträfflig. M:l Laurent och fru Is berg försvara äfven sin plats. Med ett ord, betraktadt efter sin titel, såsom ett lustspel, är stycket en acqvisition, som, utan anspråk på något stort dramatiskt konstnärsvärde genom sina ordlekar och skildringar af en bor trogna och med natursanning haellna taflor ur de burleska af hvardagslifvet, troligen länge skal draga till sig åskådare. Till musiken skole vi kan ske sedan återkomma. få