Aftonbladet – 22 mars 1843, sida 2

Asa rn ndra nna ten, hvarest militären musicerar hvarje afton klockan sju. Trädgården är den moderna promenadplatsen; de högre klasserna begilva sig dit i vagnar och till häst, och det sämre folket till fots; anblicken af ekipagerna var icke mycket lysande, ehuru det ligger något förnämt i Ryssarnes sätt alt köra med fyra hästar, de främsta med myeket långa remmar och en postiljon; men soldaterna och officerarne med deras glänsande uniformer, mössor och plymer fjorde en lysande effekt. Innan musiken började, återvände alla från promenaden eller åkningen i trädgården och samlade sig på den öppna fyrkanten. Det var en vacker eftermiddag i Juni, och samlingen ovanligt talrik och grann; vagnarpe drogo sig i en rad, fruntimmerna nedsläppte fönstern och herrarne stego af hästarne, samt talade och kurtiserade dem just som i civiliserade länder. Hela Kiew var der, och bonden i sin smutsiga fårskinnsjacka, bodegaren i sin långa rock och skägg, postiljonen på sin häst, kusken på sin kuskbock, den liflige soldas ten, den stolta, äd!a och höga damen glömde alla, intagna af samma känslor, sin timliga skilnad och lyssnade till musikens Hiffiga toner, tills de sista ljuden bortdogo. Hela massan kom då irörelse, och inom få minuter var trädgården ölvergifven, utom af några få ströfvare, af hvilka jag var en. Omkring klockan tio återvände jag till mitt hotell. Vi hade inga bäddar, utan sofvo i våra kappor på soffor, stoppade med halm och öfverklädda med läder. Vi hade inga täcken, men det var dock, efter fyra dagar och nätter tillbragta i en Vagn, en lyx att hafva tillräckligt sparkrum: