Aftonbladet – 22 mars 1843, sida 2

efter han berättade: att från år 1896 till år 4833 vittnet haft uppdrag att försälja stämpladt papper i Konga och Uppvidinge härader, samt att, efter berörde tid, hvarken Husberg eller någon annan föreslagit vittnet, att å nyo åtaga sig denna befattning. Vittnet har med Husberg endast haft obetydliga affärer, hvilka icke föranledt närmare förtrolighet, och det är derföre för vittnet fullkomligt obekant, hvarföre Husberg skulle hafva, såsom vicekrono? fogden Löndahl berättat, önskat, att vittnet företrädesvis blef till charte sigillateförsäljningsman antagen. Vidgicks. Med anledning af notarien Jonssons vittnesberättelse derom, att häradshöfdingen Bergqvist uppsändt till Stockholm, för utvexling, 2 chartor, hvardera å 100 Rårs valör. tillkännagaf Johannes Nilsson, på derom skedd fråga, att han icke mera än en gång lemnat Bergqvist chartor af så högt stämpelvärde, samt att, med afseende å tiden, då detta skedde och då utvexlingen försiggått, Johannes Nilsson förmodade, att de sålunda utvexlade chartorne icke från honom erhållits, och han vidblef denna förmodan, ehuru domstolen erinrade honom, att Bergqvist i ett af de bref till Johannes Nilsson, hvilka finnas odaterade, omnämnt, att det med mycket besvär lyckats honom, att slippa de 2 på 100 Rdr. Notarien Meurling anhöll nu att skriftligen få redogöra för sin chartehandel med Husberg, och hans derom ingifna skrift lydde som följer: Tiil Kinnevalds häradsrätt! A?f herr brukspatron J. D. Husberg har, till säkerhet för honom, lemnade penningar, m. m., nämligen dels upplånte mot en min reversBko Rdr 1,000: och mot en dito . . ss ss ss vv Av 600: -—4,600: för serskilda försträckningar, jemte åt honom fullgjorda liqvider . . . . 1,200: samt för en ängfartygsaktie å (vill jag : minnas) . . . . . ss 0 ov cs 300: eller tillsammans Bko Rdr 3,300: jag emottagit stämpladt papper till ett sammanräknadt belopp af 4,509 Rår. MDå tit. Husberg för mig presenterades såsom egare af Thelestad och fastighet i Wexiö, spekulant på Gransholms bruk samt en, i sin hemort väl ackrediterad affärsman; då han sade sig vara charte sigilTateförsäljningsman; då charte sigillateföror cdningen lej utstakar något maximum för det belopp, en försäljningsman eger reqvirera; då embetsmän de der, i sådan sin egenskap, haf t uppsigt öfver och befattning med charte sigillataörsäljning, i och under besök uti hufvudstaden, för tillfredsställande af sine penningebehof, afyttrat stämpladt papper mot rabatt, af icke blott sin provision; och slutligen, då det opåtaldt passerat, att sådant papper i allmänna tidningarne utbjudits, så hade jag väl icke skäl, att misstänka åtikomsten af de chartor, tit. Husberg mig kunde lemna? Och något tvifvel om deras äkthet uppstod hos mig lika litet, som möjligheten af en efterapning hos lagstiftaren finnes anad. Återstår nu, att, så godt minnet mig medågifver, redogöra för sättet, huru ifrågavarande ciartor använts och huru jag slutligen kommit att deras falska egenskap upptäcka. Användandet innefattas i följande: 4:0 För lånet å 4000 Rdr, som, till följe af tit. Husberg mig obekanta föranstaltande, lemnades af handlanden Jacob Stoltz mot min skuldsedel med tit. Husbergs proprie borgen, hypoticerades stämpladt papper till ett belopp af . -. 4,200: Efter verkställde afbetalningar utg jag ur hypoteket cirka . . -200: men återstoden, sedan, på öfverenskommelse, adjutanten G. Crona med Stoltz uppgjort slutligqvid, fick Crona, som återställde mig min skuldsedel, öfvertaga, hvadan den således afföres med . . . . 800: .2:0 Herr AA. G. Wallman i Östergöthland har motttagit för 4,590: af hvilka äro använda . . . 256: men återstoden . . . . 41,554: jär ännu ogagnad och statens förlust på dem är förebygd; samt har jag 3:0 sedan jag blilvit förvissad om det stämplade papperets falskhet, hos polismästaren i Stockholm, herr lagmannen Berg deponerat cirka. . . . 800: görande dessa summor tillhopa —. . . . . 2,954: det belopp af. .. . . so ss 1,546: som härefter brister i mottagna summan . . 4,500: är lemnadt på flera händer, men är troligen ej så allmänt användt, att ju den största delen skall kunna tillrättaskaffas. Af de ofvannämnde skuldsedlarne är den å 1000 Rår förintad, men den i behåll varande, å 600 Rdr, får jag ödmjukligen hosfega. Beträffande slutligen upptäckandet: så betviflade nägon bekant chartornes riktiga beskaffenhet redan i somras. Till följe deraf och för all säkerbet, skref ljag till tit. Husberg, med reqvisition af chartor, i lordalag, som åsyftade att låta honom förstå, det jag trodde, alt hans chartor ej så rätt tillkommit; men att jag, äfven om förhållandet med dem vore sådant, ej vore obenägen, för att fortsätta transaktioner. Något svar erhöll jag icke härpå; men då tit. Husberg i Juli månad återkom till Stockholm, vederlade han mitt tvifvel genom försäkringar och förebråelser. Deremot när, i början af September, jag händelsevis fick höra, att i Blekinge och flerestädes vid ting och andre tillfällen, om chartor mycket handlades; när ryktet ville veta, att tit. Husberg hade chartor utlemnade låt flere håll i större belopp, samt när slutligen det ten, hvarest militären musicerar hvarje afton klocban sin Trädvården är dan maAderna nramenada