Aftonbladet – 21 mars 1843, sida 3

) stockstraffet, utan, såsom protokollen dervid tydlige elvittna; att uti gällande öfverenskommelser alldelc utesluta detsanima, samt i dess ställe införa ett sur Irogat af den beskaffenhet, att det, på en gång me -I kyrkolag och civillag öfverensstämmande, tycktes os -Itjenligt, att hämma vissa oseder bland ungdomen Isocknen. Bland sockenstämmo-protokoll, som röja e! I Isådan afsigt, är ett af den 46 Januari 1842, hvilke Idock är blott en fortsättning och förklaring af ett an Inat dylikt af år 4840, med samma tydliga syfte. Un Ider ett sådant förhållande har det förefallit mig oci Isocknemännen oförmodadt, att länets höfding, ifrån Ihyilkens sätt att handlägga detta mål, den omnämnd: uppgiften i Aftonbladet tyckes ursprunglig n härled: sig, kunnat göra oss den tillvitelsen, att hafva vcla bibehålla stockstraffet. Men anledningen dertill tyc I kes, för att döma eftev herr landshöfdingens egna ord Ihafyva varit följande: Uti det för öfrigt till alla de lar föråldrade och ogiltiga 4820 års sockenstämmo Iprotokoll stod, sedan alla öfriga bestämmelser i det samma voro uteslutna, blott en qvar, som var mer nuvarande lagar enlig, nemligen: den öfverenskomImelse, att, till bibehållande af ordning vid ungdomen: Ickar, en viss tid, klockan tolf på natten, utsattes fö deras Emedan detta stadgande var i socknen all mänt kändt och såsom lagligt ansedt, kom det att ut 4842 ärs sockenstämmoprotokoll omnämnas och der uti med en, uti Brålanda sockenstämmospråk, vanlit term införas under benämning: den laga tiden. A enna omständighet, liksom af uttrycket: laga tid finner herr landshöfdingen, uti sitt underdåniga utlåtande, ett skäl, att Brålanda sockenmän velat bibehålla nämnde stockstraff. Men hvad skäl har då her landshöfdingen att draga en sådan slutsats? Kan det cke med ett ech annat dokument hända detsamma, som med 4820 års sockenstämmo-protokoll, att det till en del kan vara lagligt, till vissa delar olagligt? Om man då — vid ölfyerenskommelser, med anledning af ett sådant dokument — antager blott en de af detsamma, är dermed gifvet, att man antager också alla dess delar? — om man förbinder sig, att hålla det uti samma dokument lagliga, har. man dermed sörbundit sig att hålla deåt uti detsamma olagliga? — jeller om man då å en annan sida utesluter nägot utur detsamma, är deruti ett bevis, att man tänker bibehålla just det uteslutna? — och beror icke beggedera, både antagandet och uteslutandet, hufyudsakligen af dens förklaring, som ingår uti öfverenskommelsen — icke på herr landshöfdingens? Eller hvar har herr landshöfdingen den för klaringen af oss, att vi veiat bibehålla stockstraffet? Den laga tid, i frå gan om Ickar, vi i våra sockenstämmo-protokoll omtala, målte väl icke betyda laga tid, i anseende till Istockstraff? — Åtminstone gifva våra sockenstämmoprotokoll icke anledning till en sådan motsägelse; men vär vi ändock se, att herr landshöfdingen såsom bevis åberopar hanulingarne i målet, så finna vi oss förbundne att foga anstalt om deras lösen samt tänka dem från trycket utgifva, under den övertygelse, att Gerigenom aldra bäst skall bevisas, au vi icke gjort oss skyldige, dels till den tillvitelsen, att vilja bibehålla stockstraffet, dels till flere tillvitelser af samma art, som oss i detta mål skett — såsom: att jag eller socknemännen förklarat lagstiftningen till någon del bristfällig — eller: att vi uti sockenstämmomiål, tvert emot lag, velat ingripa i allmänna lagstiftningen. Att sådane boskyllningar skulle för socknemännen vara ofördelaktiga och gifva åt deras sak en mörk färg, är tydligt. Bland beskyl ningar, som dock icke röra socknemännen, men hvaröfyver de tro sig kunna vid detta tillfälle yttra sig, är ock den: att sockenstämma i målet blifvit begärd, men afslagen. Denna sockenstämma hade till ändamål, hufvudsakligen, att sammanjemka 4820 års sockenstämmo-protokoll med 41840; men 4820 års sockenstämme-proötokoll utsatte stockstraff, 4840 ärs uteslöt det, är frågan, huru en! sådan sammanjemkning kunde ske? Kan det vara lagens mening, att det lagliga skall sammanjemkas med det olagliga? Och om en sådan sammanjemkning å en annan sida ej får ske, hvilket i förenämnde fall var händelsen, emedan Carlstads Domkapitel afslog sockenstämma — kan det hafva den följd, herr landshöfdingen uppgifver, att derigenom oändliga villervallor skola uti ett sockenstämmomål uppkomma? Socknemännens oförgripliga tanka är, att förhållandet är alldeles tvertom, och att dliga villervallor i ett sockenstämmomål snarast inträffa derigenom, att man på sockenstämma föredrager s sådant, som till sockenstämmor ej hör, såsom, till exempel, den frågan, huruvida, i och med en upphäfd lag, också alla öfverenskommelser äro upphäfda, som på samma lag sig stödja: — en fråga, som tyckes besvara sig sjelf, men den herr landshöfdingen ändock tyckes hafva ansett såsom frårf sockenstämma icke aflägsen. Herr landshöfdingen har, med anledning af sockenstämmo-protokollen i denna fråga, talat om tydlighet, bestämdhet, rättsenlighet uti föreskrifter, men har ock understundom lemnat efterdöme på sådana grundsatser, hvarpå följande ställe utur Elfsborgs läns dagbok san till bevis anföras: enahanda vite (ifrån 4 Rdr 32 sk. Bko, till 46 Rdr 32 sk. Bko) stadgas för alla ssådane försummelser, hvilka i dessa föreskrifter dels! ej äro upptagna, dels hvarå bestämdt ansvar cj är) utsatt,. Frendefors prestegård d. 2 Februari 4843. I I Sam. Sundelius.n RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER.