Aftonbladet – 21 mars 1843, sida 2

Sr nen kuskbocken. Juden fortfor i sin oförskämdhet till det sista, samt kom fram till mitt fönster och begärde en dusör. God engelska skulle hafva varit bortkastad på honom, således visade jag min förargelse genom att tillsluta vagnsfönstret och gräla på honom genom glaset. Många af postmästarne på denna väg voro judar, och jag nödgas säga att de alltid voro de största skurkar vi hade att göra med, och detta är att sätta dem ganska högt, ty de, som äro dem underlägsna i skurkakt.ghet, skulle anses för mästare i hvilket annat land som helst. Inga menniskor kunna hafva sämre karakter än de ryska judarne, och jag kan uppriktigt säga, att jag fann dem alla vara så, som de beskrefvos. De hafva ej tillåtelse alt komma inom det gamla Rysslands område, Peter den Store afslog deras begäran alt komma närmare, mildrande sitt afslag att säga dem, att hans ryske undersåtare voro större judar än de sjelfva. Den skarpsinnige, gamle monarken hade dock orält, ty alla penningeaffärer längs hela vägen äro i deras händerDe kålla små värdshus, i hvilka de sälja vodka, elt slags bränvin, och afpreja bonden alla hans besparingar, lånande penningarne åter till magnaterne mot högt intresse. Många af dem äro rika, och ehuru lika mycket föraktade af rika och fattiga, af godsegaren och slafven; äro-de stolta öfver att visa sin rikedom, synnerligen 1 sina qvinnors juveler och prydnader. I Savonka, en liten by vid det gamla Polens gränser, der vi uppehöllos genom väntan på hästar, såg jag en ung flicka, omkring sexton ar, en Polska, som satt på trappstegen till en Jiten usel krog, och hopsydde några band, med en hufvudklädnad af brunt kläde, prydd med guldkedjor