Aftonbladet – 17 mars 1843, sida 1

lockar när jag vill; hon kan locka till sig alla hanar på hela trakten.n Godinet sprang genast efter sin lockfogel, och återkom med buren, hvaruti han förvarade sin. fånge. Kom, kom, min herre,, sade jägaren till domaren, som torkade pannan under det att han stretade uppför backen. Här få viingenting, här ligger nordanvädret på, ochi de första varma vårdaga arne tycka rapphönsen ej om skuggan: men på andra sidan om denna lilla skog skola vi åt södra sidan finna ett litet gärde, som tillhör Niklas Buneau, och. der säden redan börjar skjuta upp, der kan jag försäkra er, alt ni inte varit en qvart, innan ni skjutit, jag ville säga, träffat; ty grefven har sagt mig, att berrn aldrig skjutit bom. VÅb! aldrig! det är för mycket sagdt, svarade domaren med ett sjelfförnöjdt leende; men jag sivtar skäligen säkert, och då bör det väl träffa. Se här! lägg er här i gropen, bakom denna busken. Just der, litet iera till höger, för alt kunna se väl öfver fältet. Förträffligt! man känner strax igen e skicklig jägare på hans sätt att välja sin plats. Vid första ögonblicket såg herrn genast det ställe, som var bäst.n Och vår domare högmodades, då han börde Godinets beröm. Godinet ställde lockfågeln nåorasteg derifrån, på ett ställe, der bon träffades af solens strålar. Nu skola de komma ända in till er... skogvaktaren lade sig sedan utsträckt på marken, tjugo steg till höger, uti en fåra på åkren, dold af några tistlar och löfruskor. Knappast voro fyra minuter för fiutna, förrän rapphögan, lifvad af solstrålarne, började låta sitt kär liga lockande genljuda. Straxt hörde man på afstånd en hane, som svarade, så den andra och snart den