Aftonbladet – 14 mars 1843, sida 2

Rdr här och några der kunde äfven skrapas hop. — Ola måste äfven sättas i verksamhet; om han ej frukjar hvad nu är i fråga, så kan tit. sjelf väcka fråga om det som redan är betalt af tit. och således skulle han alltid bli satt i nödvändighet att hjelpa till. Jag är ej i stånd få de andra papper — — — viktigt bra förrän jag får några — — — — fernissa. Imedlertid torde de närlagde tvenne kunna nyttjas och den andre, som är päskrifven, skickar jag blott för ro skull till prof, och anhåller få den åter med budet — det är en Etta. — Då jag får allt i ordning, skola de blifva vida bättre. H:bg. ,Hörd öfver de omständigheter, som i brefvet förekomma, kunde Husberg ej crinra sig att han Iemnat Johannes Nilsson uppirag till karte sigillatoföriljning i Blekinge ceiler annorstädes, och lika litet står Husberg hvad han menat med det afsända profyct, derom han numera icke eger ringaste hågkomst. Johannes Nilsson sökte erinra Husberg att med profvet troligen menats konceptet till en rättegångshandling, som Musberg för Johannes Nilsson författat och hvilket till dennes granskning öfverlemnades; men då domstolen anmärkte att icke ett utan tre blifvit afsända, hvaraf två ansågos kunna nyttjas, samt det tredje, som var en etta, endast för ro skull blifvit sändt till prof och återbegärdes med budet, under tilll nanagiv vande från Hi usberg, att de skulle blifva bättre då han fick allt i ordning; så fann Husberg Johannes Nilssons hjelpsamhet ej kunna användas för att befria Husberg från det bryderi, som brefyvets mystiska innehåll föranledde. Någon upplysning härom var Husberg oförmögen att meddela ; dock försäkrade han, under synbar förvirring, att uttrycken lika litet angålt tillverkning af stämpladt paper, som andra rön och försök i kemisk eller teknisk äg, hvarmed Husberg aldrig skall hafva hefattat sig. De 23 stycken hos Johannes Nilsson funna, med hans namn underskrifne, till. brukspatronen ÅA. Lagström i Ronneby adresserade bref, erkände Johannes Nilsson vara af honom skrifna; men på tillfrågan af hvad anledning han återfordrat dessa bref, föregaf han att de ingalunda blifvit afsände, utan skrifna endast för ro skull och sedermera af Johannes Nilsson förvarade. Med undantag af tre, hafva alla brefven varit förseglade och de fleste äro på utsidan smutsade. Sju stycken dem voro skrifna 4834 och de återstående s Deras väsendtliga innehåll i örfrågningar om reqvisitioner på framställd begäran om reef qvisition. Johannes Nilsson tillfrågades huru beskaffade de affärer varit, som blifvit drifna emellan honom och Lagström, och han genmälte dertill, att de förnämligast angått korn och äfven andra sädesslag, hvaraf Johannes Nilsson haft betydliga partier att afyttra. Kronobefallningsmannen Ströberg upplyste, att detta föregifvande saknade all grund, ty det hade aldrig försports, att Johannes Nilsson försålt någon spanmål I Ronneby och ej heller haft några betydliga partior alt försälja; men Johannes Nilsson vidblef dock sin utsago, rättad i så måtto, att när reqvisitionen öfverstigit hans tillgångar, han derom anlitat sina vänner. Hvad skäl Johannes Nilsson haft, att alltid med sorgfällighet undvika användandet af namn å det reqvirerade eller till salu utbjudna, kunde han icke erinra sig. Af dessa bref varder följande här sammandraget: Den 1 Oktober 4834 begär Johannes Nilsson att !erhålla så mycket mynt som möjligt, emedan han skulle uppgöra liqvid med sina vederbörande. Han erkänner sig hafva erhållit kontant 50 Rdr, samt papper för 4 Rdr 24 sk., så att hans återstående fordran jutgjorde 4352 här 24 sk., utom ca revers på 130 Rdr. Han begär underrättelse, huruvida Lagström åstundar någon reqvisition, hvarom besked borde meddelas åtta dagar förr än den skulle sändas eller vara att tillgå. Den 47 Oktober qvitterar kan erhållne 409 Rdr. Den 41 November begär han att få veta om Lagström önskar någon reqvisition, hvilken han i sådant fall ville afsända med Ifolmgren. Nedersta hälften af andra bladet å detta bref var afrifvet och, såsom fortsättning af det svar, hvilket tilläfventyrs å afrifne stycket blifvit skrifvet, syntes med annan handstil, liknande den i Lagströms bref, följande ord: har alla, som skulle betalt penningar, uteblifvit. Den 43 December säger sig Johannes Nilsson i flera veckor väntat på penningar, jemte underrättelse om den reqvisition Lagström kunde åstunda. Behoivet var grässerande, emedan yttersta tiden var förhanden, då Johannes Nilsson, vid äfventyr, måste sjelf betala. Han uppmanar Lagström att skrifva reqvisition och till hvilken tid han borde vara hos reqvirenten. Den 23 December tackar Johannes Nilsson för remissen, återsänder ena reversen och säger sig hafva afskrifvit öfverskottet 47 Rdr 24 sk. på den andra. Han lofvar att under julen sända reqvisitionen, derest ej Lagström sjelt ville resa till Ting ryd. Den 42 Jan. 4835