Aftonbladet – 14 mars 1843, sida 2

Husberg det för sig vara desto omöjligare att lemna en förnuftig och sammanhängande förklaring åt Cronas oförnuftiga och osammanhängande skrifsätt, hvilket, efter hvad Husberg ansåg sig skyldig upplysa ri ten, väsendtligen härledde sig från Eronas olyckliga böjelse för rummel, under inflytande hvaraf hans bref synbarligen äro författade. Femte brefvet, af den 4 sistlidne November, hade följande lydelse: Broder! Må så vara, att jag cj varit värdig få ditt svar å mina skrifvelser, och den lycklig som nu först visar sig i behof af din bjelp genom sin visade stålthet aut kunna förmå sig vinna på din bekostnad, genom sin resa, hvad behofvet kräfvar i nödens stund, genom: den höga roll som spelas på din bekostnad — och andres heder, i den grad att ord ej behöfvas nämnas. Hastligen men med sann vänskap. D. !7,,42. C. Crona. Jag kan väl ej heböfva förbehålla mig att detta endast och allenast må vara oss emellan, utan åberopa hederskänslan till tystnad. D. s. a:s Efter hvad Husberg trodde sig finna har Crona i detta bref syftat å Meurlings angifvelse; men af brefvets underliga sammansättning, fann Husberg ett ytterligare stöd för sin förut meddelade uppgift om Cronas rummelp. Håärefter öppnades det konvolut, som skulle innehålla de hos Johannes Nilsson seqvestrerade kartor och handlingar, och hvilket konvolut Johannes Nilsson erkände vara i samma skick, som då det å landskancelliet förseglades. Johannes Nilsson vidblef att de hos honom funna biläggningskartorne, år 4838 erbållits af Christiersson, och kände ej annat än att kartorne voro af karta sigillate-kontoret utgifna. De hos honom funna annotationerna, å landskancelliet signerade med N:ris 4, 2, 3, 4, innefattade specifikation af penningar, som Johannes Nilsson för egen eller andras räkning med post afsändt. Anteckningen AM 4 upptog ett belopp af 3,979; 2 0, 903; JM 3, 284; AA 4, 208. Dessa anteckningar voro alla af ungefar lika beskaffenhet och blott en af dem varder således här införd. AM 3 den 46 September 1842. 2 oss AA vv sv sv 400. Are. 25 sv 100. Johannes Nilsson tillsades att uppgifva hvad myntsort sedlarne innehållit, och då ban, vid granskning af denna anteckning, förmodligen endast fästat sig vid först upptagne valören, förklarade han att sedlarne blifvit räknade i banko. Då han likväl genast erinrades att vi sakna bankosedlar af 4 och 25 Rdrs valör, uppgaf han myntsorten vara ir lds, hvilket åter motsades af omständigheten att gäldssedlar å 2 Rdr till största delen äro indragna, så att det är föga sannolikt att man i denna ort, under sistlidne September mänad, kunnat hopsamla trettio stycken laf denna valör. Men Johannes Nilsson vidblef dock sin sistberörde uppgift, hvars möjlighet jemväl be tviflades af tillstädesvarande kronofogden Ströberg, Isom förmälte att, i kronouppbörden för sistlidet år, endast några få riksgäldskontorets kreditsedlar å 2 Rår inkasserats. Samma motsägelse inträffade äfven med öfriga anteckningarne, hvadan och då vidare besked härom för närvarande ej stod att vinna, domstolen företog granskning af de hos Johannes Nilsson funna bref. I ett bref, signeradt med N:ris 5, 6 och undertecknadt H:bg, tycktes Husbergs handstil igenkännas. Brefvet förevisades Husberg, som fann stilen snarlik sin, men dock betviflade att brefvet är af honom, lemedan han icke erinrade sig de förhållanden, hvilka i slutet af brefvet omnämnas. Genom anställd jemförelse med andra handlingar af Husbergs hand, syntes det för domstolen otvifvelaktigt, att berörde bre! är skrifvet af Husberg, och då i början af detsamma förmäles, att brofskrifvaren hemkommit från Line, som lärer vara en vanlig förkortning af namnet Lidhem, samt att han med posten afsändt sina besvär i konkursfrågan, erkände Husberg att detta bref blef a! honom skrifvet och till Johannes Nilsson öfversändt ät 14829, då Iusbergs konkursmål öfverlemnades till Kal. hofrättens pröfning. Brefvet, som är skrifvet på halft ark, finnes varg rifvet midt itu. Vid midten voro två rader till hälf ten bortrifna. Af detta bref är följande här intaget Min bäste nämndeman! Jag hemkom nu middagstiden från Line, der ja; varit i natt, och hvarifrån jag med gårdagens pos lsände mina besvär i konkursfrågan och vid hemkom Isten mottog jag nämndemannens bref af den 26:te Visst är det besatt, men nog kan det hjelpas, mer tit. måste resa hit. — Min svärfar är sjuk och kar icke komma ut. Adolf reste med Löndahl då jag gic! från Line i dag, men jag träffar honom i morgol -bittida, då jag vidare skall ställa saken i gång. Tit måste äfven resa åt Blek med kartor, några hundr