Aftonbladet – 13 mars 1843, sida 3

KNLANDATNG AvVITEN. — MUSIKALISKA GRANSKAPER. Hvem har icke någon gång erfarit det bedröfliga missödet att hafva till granne en musik-idkare eller sångare, och hela dagen igenom pinas och plågas af musik och sång! Jag kände en stackars satan, som en gång bodde hos herr L—, basisten vid stadens teater. ,Ack, min vän! utropade han, då jag en dag mötte honom, den mannen tar lifvet af mig, förderfvar mig till både själ och kropp. Föreställ dig bara, han har den vanan att sjunga hela aftnarne och nätterna, och huru? Jo, han sjunger igenom hela sin repertoir! Jag förfrågade mig hos hans betjening, angående denna sällsamhet, och fick höra, att en italiensk läkare hade anbefallt honom denna öfning om aftnarre, emedan sångorg ganerna under kroppens hvila voro mest böjliga. Sålunda sjunger han, liggande till sängs, hufvudet och ryggen stödde på kuddar, arior ur Mozarts och Rossinis operor. — En ung, rik främling hade nyligen ankommit till Paris och hörde, efter nägra dagar, sång i rummet näst intill sitt; det var en älsklig, skön, melodisk qgvinnoröst. Säkert. bor någon stor sångerska här inkognito; mån tro jag icke kunde göra hennes bekantskap ? tänkte han. I samma ögonbliek lät ena annan, en djup basstämma höra sig. Åha, — tänkte främlingen — sångerskan är gilt, hon måste ha en man, som tyranniserar sig... Jag skall, min själ, spionera ut hur det hänger ihop. Han sällde sig på lur, för att observera, om inte nå-. zon gick ut från hans granne. Omkring klockan nio såg han en skön, ung man med svarta polisonger gå. Sångerskan måste saledes vara ensam, tänkte han; jag skall göra mig något ärende in, att jag åtminstone får se henne. Han inträdde i kammar ven, men såg intet fruntimmer, icke ens något spår efter ett sådant, ingenting som kunde förr: råda att en dam vait närvarande. Han förundrade sig mycket, ty Han visste icke, att hans granne ägde en röst, som passar,