Aftonbladet – 13 mars 1843, sida 1

Sterl. i veckan, hvarföre betalar ni blott 8 sh.? hvarföre låten J edra arbetare sucka i usethet? Skall då en minister, som erkänner riktigheten, af en princip, och att hvarje förnuftig man länge erkänt densamma, icke sätta den i verket? Om han ej förmår det, så låten då afskeda hononil Detta var hela det förskri anfallet mot ministern Peel, som man sedan sökt göra till en oparlarnentarisk handling och Gud vet ej hvad. Er Peel fann sig visserligen träffad, och som han lider af spasmer i ansigtsmusklerna, visade han dervid ett förskräckligt ansigtsspel. Förmodligen hade han, som eljest är temligen prosaisk, på förhand beslutat sig, att lemna ett rörande skådespel åt husct, för att kunna draga någon liten fördel af MP Naughtens brott och väcka något intresse för sin perfonlighet. Han upptog derföre frågan om sin ansvarighet med den honom alltid will buds stående högtidligheten, och sökte att deruti finna ett bestyrkande af den misstankan, att man utsett honom till det offer, som skulle slagtas för den goda saken. Hans tal var i öfrigt blott ett återupprepande af hvad förut i saken så ofta blifvit sagdt, endast med några medgifvanden, hvilka just ej smakade största delen af hans egna parti-bröder. Niägra korta yttranden föreföllo sedan, men vid voteringen fanns, på sätt vi redan berättat, al 497 röster, blott 194 för motionen. ENGELSKA ARISTOKRATIEN. Ett bref från London af d. 46 Febr., infördt i Auzgsb. Allgem. Zeitung, meddelar följande beskrifning på ställningar och förhållanden derstädes: cEhuru Englands hufvudsjukdom, hvad det materiella lifvet beträffar, endast är ett embarras de richesses, och på det högsta en ojemn fördelning, en partiel stockning, hvilken genom vishet och verksamhet, inom några få år kunde åter förvandlas i en ordentligare cirkulation, så kan man likväl icke underlåta att upptäcka högst dåliga tecken till moraliskt förderf. Inför polisdomstolarna förekommer ett mycket betydligare antal fall af onaturliga brett. 20 polistjenstemän äro dag och natt på vakt i de kongl. parkerna för att åtminstone söka hålla dessa offentiiga platser rena för det vämjliga ofoget. Ett dylikt fall sysselsätter nu allmänna uppmärksamheten i hög grad. En af de anklagade heter Stacey, betjent hos sir Fredrik Roe, som ännu helt nyligen var förste polisdomare i Bow-street; den andre är okänd men uppgifves vara en rik baronet, Deputy-löjtnant i elt grefskap, och det är åtminstone redan bevisadt, att han är af dem som kunna frequentera hofvet; hvilken skandal! Då det likväl är vidrigt att tala om sådana saker, vill jog söka skildra förderfvet i allmänhet. De kort efter hvarandra förefallna händelserna med markisen af Herrfort, lord Francfort och lord Huntingtower, utvisa att rötan angripit spetsen; och sonen af enibland Whigpartiets utmärktaste män i öfverhuset skämmes icke för att lefva offentligt med en värdinna för ett bordell, den bekanta mad. Edmonds, som äfven figurerade i lord Huntingtowers prosess. Det är ej här fråga om några Tom Jones streck, vållade af ungdomshäfvighet, icke om niågra marquis Waterfords-förlustelser; det är oförställda laster och föraktliga nedrigheter. Eetänker man nu huru mycket engelsmännen rätta sig efter aristekralien, inses lätt huru förderfligt sådana farliga exempel af industriridderskap, vingteri och utsväfning måste verka. En hufvudorsak till det onda, som uppslukar alla den husliga uppfostrans principer, är den härvarande betjentlyxen. Man kläder dessa i uniform, för att göra deras träldom allmänt känd, och de finna sig snart väl i de präktiga livreerna; sedan håller man så många, att de icke hafva något att göra; och slutligen hålles ingen uppsigt på dem, ty alla öfverensstämma uti att utplundra sina herrar, så myceket möjligt är. Förakt, fåfänga, lättja, oärlighet i förening med en djup okunnighet, se der de vackra förebilderna för barnen i huset! Det vore orättvist att misskänna den stora massan af moralisk friskhet som finnes ibland landtadeln, den högre borgarklassen, dissenters, armöen och flottan; men nekas kan det icke, att det onda griper hastigt omkring sig. Ser man nedåt, då blifver saken ännu betänkligare. Under de förra drakoniska lagarna, då man hängde nästan alla slags förbrytare, blef åtminstone samhället befriadt från de förpestade elementerna. Men nu, sedan man blifvit mildare, tjena fängelserna såsom ordentliga undervisningsanstalter i brott, der förbrytarne lära hvad de ej förut derom veta, och hvarutur de, sedan de väl äro utlärde i all dålighet, utsläppas i samhället åter. — — En tredje källa till förderfvet är lagskipningen, advokater som per fas aut nefas rädda förbrytarne, ställa i dagen alla anklagelsevittnens hela privatlefnad, der sanning ej hjelper icke försmå falska beskyllningar, ordentligt undervisa falska vittnen framför rätten och uppväcka medlidande genom sina lifliga, eldiga tal. Ear någon då den lyckan eiler olyckan, att det oaktadt blifva bängd, — ju afskyvärdare brottet är desto intressantare blir då mannen — då komma höga herrar och damer för att beskåda den ryktbare, den beklagansvärde; filantropiska qgväkarinnor sörja för hans själs bästa och söka al medlidande att undansnilia djefvulen hans egendom , etc. Hvad aktning, hvad nytta kan då en brottmåls lagskipning ega? straffskalan är här alldeles omvänd. Dödsstraff är det lättaste, det angenäJ maste; sedan kommer deportation i ett sundt klimat, med helsosamt arbete, der en rörlig man kan göra sin lycka; det hårdaste är fängelsestraffet, ty få af dem, som dömas till treårigt arbetsfängelse, I återvända derutur, utan att hafva förlorat kelsan loch att motse en tidig graf. l Att åter gilva sig in i civil rättegång, det är att ; de flesta fall så godt som falla i stråtröfva