Aftonbladet – 13 mars 1843, sida 1

ROS DEBATTEN I ENGELSKA UNDERHUSET AN57 GÅENDE NÖDEN I ENGLAND. Redan hafve vi meddelat ett och annat om denna debatt; men vi begagne en korespondentartikel till en tysk tidning för att lemna våra läsare tillfälle, att göra sig ett fullständigare begrepp leröfver. Den räckte fem aftnar, långt in på nätterna och slutade d. 48 Febr. med ett skenbart nederlag för det fria handelssystemet. Det öfverlägsna antalet anhängare al Spanmålsmonopolet bestämde, på sätt man lätt kunde inse, segren, men ministerens fälska ställning har utsatt den och I synnerhet dess hufvud, sir Rob. Peel— för sår, hvilka icke så lätt läkas. Föremålet var egentligen en mening i det kongl. talet, hvari regerinsen beklagar sig öfver den allmänna nöden. Lord Howick, Wihig-partiets namn, — hvilket parli för öfrigt nu är lika opopulärt som Tories, och egentligen nu mera utgör blott en sektion af dessa, hade afgifvit det förslag, som vi äfven meddelat, att genom en kommite undersöka orsakerna till nöden och medlen att den afbjelpa. De liberale kunde ej invända något häremot; de konser vative tillstodo att nöden fanns, men kände ej medel att afbjelpa den. Premier-ministerr hade väl ofta förklarat, att han ansåg denna nöd vara ett oundvikligt ondt, en naturlig följd af industrien och civilisationen, (?) ett oafvändligt resultat af menseklighetens framskridande; men att han alldeles icke vidare skulle bekymra sig derom, var likväl ej tänkbart. De resonnemanger, hvarmed man mötte detta förtjenstfulla förslag, voro af den mest motsägande beskaffenhet. Hrr Gladstone, Graham, Goulbourn försvarade fästningen ömsom med svårt och lätt artilleri, med käpp och sten, och det egentliga innehållet af deras tal var, att motionären ej föreslagit något nytt, utan blott på en om väg sökte komma in på den fria handelns och spanmåls-lagens afskalfande. Hvad dessa principers rigtighet vidgick, nekade de den icke; de sade att till och med hvarje förnuftig man i 25 år insett och erkänt dem; men dessa principer kunde ej praktiskt användas:(?) en invänning som de likväl ej nog tydligt kunde förklara, så att det är svårt att säga, om de ansågo sig ej äga nog kraft och makt dertill, eller om de ej ville det, just för det att man bevisade dem att det måste ske. De så kallade Leaguisterna, eller den fria Spanmålshbandelns förfäktare, hade föga blandat sig i frågan, ty deras antal i huset är ej talrikt och utgången var lätt att förutse. De ansågo dessutom undersökningen för öfverflödig, och äro öfvertygade att afskaffandet af spanmåls-monopolet och alla andra monopolier, är alldeles en nödvändighet för statens räddning. De voro derföre likgiltiga för sakens utgång, ehuru diskussionen var dem angenäm, emedan den alltid skulle blotta deras motståndares svaga sidor och visa huru ofantligt desse förirra sig ifrån det sanna och naturliga. Endast den ädle Villiers, en af deras dugtigaste och förståndigaste hufvudmän, hade hållit ett rigtigt kärn-tal, i hvilket han bevisade prohibitiv systemets hela nullitet. Ibland annat roade han huset med en rätt lämplig anekdot om huru en Irländare beklagat sig för en vän deröfver, att oaktadt alla recepter och medikamenter det icke kunde lyckas honom att få hull på sin utmagrade häst. Vännen svarade: försök att fodra med säd; gif honom hafra! och Villiers bad, att man måtte göra så med England. Till slut uppträdde Cobden, och sedan han med allvar och värdighet försvarat sig och sitt parti mot Lord Broughams angrepp, hvarvid denne yttrat sig säsom hade det haft att göra med MNaughtens dåraktiga mordanfall mot Peels byrå-chef, vände han sig i ett mästerligt tal till Sir Robert och egendomsägarne, och sade: J kallen eder åkerbrukare, landtmän! J ären det lika litet, som skeppsredare äro matroser. J kallen eder vänner af förpaktare och arbetare. Hyad veten J om dem mera, än att j frossen 1 London och Paris, på det med svett förvärfyade resultatet af deras arbeten. Jag är deras vän, en paktares Son, sonson, sonsonson; bevisa oss att förpaktaren har fördel af spanmålsförbudet, och att det är osanning, att hvarje stegring i landtbrukets produkter endast kommer gods