Aftonbladet – 10 mars 1843, sida 1

förbindelse hade, genom sjelfva sin bemlighets fullhet, ett för Hr: de Change ovärderligt behag. Jag dåraktiga, som icke fattade, att det endast var denna nyhet, som fästade bonom wid mig Jag visste, att dittills hade han placerat siu egen kärlek hos sin älskarinna, och jag rodnade vid den tanken, att han endast dolde sin passion, för att icke behöfva blygas för mig! Ilvart förer icke en djup passion! Ni har känt mig länge; ingen detalj i hela mitt lif är eder obekant. Skiljd från min man senom mina slägtingars vilja, föresatte jag mig, att min vandel skulle förblifva oförvitelig. Jag undvek förtalet ända till det yttersta. Nå väl, för att behaga honom har jag komprometterat mig mot min vilja. Förstår ni denna bänförelse, min kusin? Nej, ty vi vet icke huru mycket jag älskar honom, ni vet icke, alt min förbleknade reutation är för mig den minsta sorgen! Han hade nyss lemnat mig, en afton; jag hade talat vid honom, läst vers och sjungit för honom; han tycktes vara i extas. Med fötterne på min psarde-feu, satt jag och invazgade mig i drömmar. Ett ord af Ernst hade fästat sis i min inbillning och vändt upp och ned på henne. Ack om man kände erl, hade ban sagt. Om man kände mig? Han önskade då, att man skulle lära känna mig? I sjelfva verket kunde jag icke misskänna att min röst och talang voro ovanliga; ,m jag lät höra mig, skulle han blifva stolt. Och rvarföre skulle jag icke göra det? Jag steg upp, sprang till mitt piano; milt hufvud hänfördes; ag trodde mig sitta inför tvåhundra personer och nför honom: jag begynte den hänförande scenen ar Othello; min Organ Var så klangfull, Min ex