Aftonbladet – 9 mars 1843, sida 3

mande och efterträdare på thronen och i det ryska folkets styrelse. Den store Guden, hvilken I Wi hafve att tacka för Vårt lif och Vår krona, Joch som upplyst Oss med sin kraft, tillåter mig Ibetrakta det ryska folket såsom utkoradt till EuI Iropas allmänna beherrskare i framtiden. Jag grundar denna tanka derpå, alt de flesta Europas nationer, antingen blifvit ända till skröplighet föråldrade, eller också gå en sådan föråldring med Istora steg till möte, hvaraf följer att de lätt och Isäkert kunna besegras af ett nytt och ungt foik, då detta sednare upprålt sin hela kraft och storhet. Jag anser en invasion i de vestra och östliga länderna genom Nordsjön, såsom en periodiskt återkommande, i Försynens plan bestämd folkvandring, liksom romerska folket hlifvit pånyttfödt genom barbarernas invasion. — De nordiska folkens vandringar äro liksom Nilens öfversvämningar, hvilka på vissa tider med sin gyttja uppfriska Egyptens brända fält. Jag har mottagit Ryssland, som en bäck, och lemnar det åt mina efterkommande som en flod; dessa skola göra det till ett haf, bestämdt att uppfriska det vissnade Europa — och detta haf skall, trots alla dammar, som af svaga händer uppresas emot detsamma, i all sin fulihet öfversvämma, så vida mina efterkommande förstå att leda dess vågor. För detta ändamål lemnar jag dem följande lärdomar, dem jag anbefaller till deras uppmärksamhet och oaflåtliga iakttagande: 4) Att hålla ryska folket på beständig krigsfot och soldaterna ständigt öfvade i vapen, och ständigt i verksamhet; att endast för finansernas upphjelpande låta ryska folket hvila; att rekrytera armåerna, välja den rätta tiden för angreppet och att på detta sätt begagna freden för kriget och kriget för freden till Rysslands förstoring och förkofran. 2) Att genom alla möjliga medel från Europas bildade folk inlocka officerare för kriget och lärda för freden, för att sålunda låta ryska nationen njuta andra länders företräden, utan att behöfva försaka sitt eget lands. 3) Att vid alla tillfällen inblanda sig i Europas angelägenheter och misshälligheter, af hvad namn de vara må, men hufvudsakligen i Tysklands, emedan detta ligger oss närmast och mest intresserar oss. 4) Att i Polen framkalla tvedrägt, genom ett beständigt underhållande af afund och oro; att köpa de mäktiga genom guld, inverka på riksdagarne och korrumpera dem, för att vinna inflytande på konungavalet; söka att få sina anhängare utnämnda, protezera dessa, intervenera med ryska trupper, så länge, tilldess de en gång få tillfälle att qvarstadna i landet, samt att, om grannmakterna uppställa svårigheter deremot, söka att lugna dem för ögonblieket, i det man ger efter för dem. 33) Att af Sverge borttaga så mycket som möjligt, och reta det till angrepp, för att få en orsak till dess underkufvande; att för detta ändamål skilja Danmark och Sverge och dem emellan uppväcka ömsesidig afund. 6) Att alltid söka de ryska prinsarnes gemåler bland Tysklands prinsessor, för att dymei delst öka familjförbindelserna, sammansmälta intressena, och sålunda vinna Tyskland sjelf för vår sak, i det man på samma gång der mångfaldigar vårt inflytande. 7) Att för vår handel framför allt söka Englands allians, då detta land mer än andra behöfver oss för sin marin, och mest kan bidraga till utvecklingen af vår egen; att utbyta vårt trä och andra produkter mot dess guld; att mellan dess köpmän och matroser samt våra underhålla en beständig förbindelse, hvarigenom vårt land kan bildas för handel och sjöfart. 8) Att oupphörligt söka utvidga sig, i norr längs Baltiska hafvet och i söder längs Svarta hafvet. 9) Att så mycket, som möjligt, närma sig Konstantinopel och Indierna — den, som der kommer att regera, blir verldens verklige beherrskare; att följaktligen underhålla beständiga krig, så väl mot turkiska sidan, som mot persiska, att upprätta stapelplatser på Svarta hafvet samt att småningom bemäktiga sig detta liksom Baltiska hafvet, hvilket för lyckandet af vår plan är dubbelt nödvändigt; att påskynda persiska rikets undergång och framtränga till persiska viken; att Syrien, om möjligt, återställa den gamla, levantiska handeln och framtränga ända till Ostindien, som är verldens nederlagsplats; hafva vi en gång hunnit dit, kunna vi umbära det engelska guldet. 10) Att söka och sorgfälligt underhålla alliansen med Österrike, skenbart gynna dess idger om ett komnande tyskt konungadöme, men i hemlighet emot letsamma uppväcka tyska furstarnes afund; att traka derhän, att den ena eller andra sidan må forIra Rysslands bistånd, och på detta sätt skaffa sig illfälle att utöfva en protektion, som förbereder let tillkommande herradömet. 11) Att intressera )sterrike för Turkarnes förjagande ur Europa, ch efter dess eröfring neutralisera nämnde stat, ntingen genom dess invecklande i ett krig med luropas gamla stater, eller medelst tilldelande af n del af bytet, hvilket man sedan vid tillfälle kan tertaga. 42) Att med sig förena alla icke-unieade, eller schismaliska Greker, som äro kringtrödda i Polen, att göra sig till deras medelunkt och stöd, och sålunda redan på förhand pprätta ett universalvälde genom en art aristorati och andlig supremati. Sverge styckadt, Perien besesradt, Polen underkufvadt, Turkiet eriradt, våra armeer förenade, Östersjön och Svarta alvet besatte med våra fartyg: då är tid att, först ch i hemlighet, för Versaillerhofvet och sedan för ofvet i Wien framställa propositionen: att dela erraväldet öfver verlden. Om en af dessa maker bifaller, hvilket är otvifvelaktigt om man nickrar dess äresirishat och avenkärlek, så: han