Aftonbladet – 9 mars 1843, sida 2

ig Svensk att upplefva denna dag! — Jag kan blanda nin darrande röst med brödrafolkens enthusiastiska ubel och rökoffrande Te Deum. Vive le roi! Ack, att jag äfven kunde med mängden följa ut på org och gator, och med fanfariskt dån lofsjunga Sverres Frälsare, den segersälle och tillika fredsälle bjelLen och herrskaren. Men cen rättvis Nemesis har slavit mig med krämpor och lamhet; ty i min oerfarna ungdom lät jag föra mig i länken af rabulistpressen och skällde med uti oppositionens koppel. Ve migt Nej, hell mig! att jag ångrat och blifvit omvänd, att ag sönderryckt pöbelgemenskapens fjettrar.. — Och så måste det gå; hos hvem bildmingens lampa är änd, hos honom måste, vid betraktande af dessa tjuzufem åren, all opposition, lik en Yr Mygga i lågan, vingbrännas och förtäras. Ja, på denna herrliga 5:te skall reaktionenrs gnista, som länge glimmat under askan, uppblossa till en land och rike eklärerande och transparerande illumination. Natten skall skinras, klandersjukan blekna och fly; systemet uppenbara sig lagerhöljdt i sin förklaring och det skall tillyedjas. — Väl oss, en stor fruktan är tagen ifrån ss ; efterverlden skall ej kunna vanära Svenska folset med tillvitelsen om svart barbarisk Otacksamhet mot Sin störste Konung. Nej, den ö:te och 6:te kola tala i häfderna. Det skall kunna sägas, att Jans Majestät icke blott äskat folkets kärlek till beöning, utan ock, att den frejdade monarken fått denna ublima belöning. Och hvem vet — Syenskarne hafva edan vid denna högtids betydelsefulla firande aftagt cn gnidareanda, som sista riksdagen så skamligt roklamerade, hvem vet, kabinettskassans skuld han äl äfven blifva betald och nationen derigenom erålla riktigt qvitto, svart på hvitt, för sin kärlek. — fåtte folkets höga fader lefva, för att föra sina barn Il ett så skönt reaktionärt mål. Amen! (Ur Götheb. Handelstidn.)