Aftonbladet – 9 mars 1843, sida 2

le han blifva afundad af alla. Jag var svartsjuk till ytterlighet; jag darrade då någon karl närmade sig henne, jag svettades då hon talade vid nå gon: detta prerogativ tillhörde endast mig; jac ensam egde rätt att förströ, att roa henne. Jar var riktigt girig om min älskarinna. Förstår du denna lycka, Alfons? Så har der fortfarit ett helt år. Ingen misstänker min för. bindelse. Hvem skulle kunna inbilla sig, att ja; sysselsätter mig med ett fult fruntimmer, att ja: har en hemlig böjelse, jag? Å nej, min reputa tion är dertill allt för mycket stadgad. På spilrorna af min fordna fjärilsnatur, njuter jag a min närvarande lycka. Vi lefva de mest behag fuila dagar inom stängda dörrar. Jag tror at jag skulle döda mig, om någon vågade tänka pi Atbenais. Tankan, att hon icke mera skulle tillhöra mig ensam, kommer mitt blod att sjuda Jag skulle betrakta henne såsom profanerad, om hon vore känd af alla Huru mycket har icke denna qvinna förändrat mig! Farväl min vän! Hon är närvarande, hon läser detta bref öfver min axel; jag lemnar dig, jag älskar ännu högre att tala föll än om henne. Ursäkta mig, och mottag ännu försäkran om min gamla tillgifvenhet. Aldrig kan jag afbörda min skuld till dig! . Ernst de Change. 213 (Slutet följer.) RR — ETT PLAD UTUR EN DEVUERAD GIKTSJUKLINGS DAGBOK. Den 3:te Febr. — Lof och tack ske Dig, min Gud i himmelen, som låtit mig upplefva denna Då 2 0 I ÄR or An Ska 3 vn daRd?R