Aftonbladet – 9 mars 1843, sida 1

RER RRR———— AA ste småleende, dervid en bländande perlrad af tänder tittade fram; hon yttrade några ord till mig, och jag blef förtjust. Du känner denna förtrollande organ. Hon sade mig allt hvad du berättat henne om din ungdomsvän, lemnade mig tusen detaljer om din ställning, din älskvärda maka, och jag vet inte hur det kom sig, men då kontradansen var slut, nedsatte jag mig bredvid henne; jag förblef vid hennes sida och balen var icke längre tråkig. Man brydde mig för min långa konversation; det hörde icke till mina vanor, att så der sysselsätta mig med ett fult fruntimmer; också skref man den ynnest jag skänkt madame dOrvins på räkningen al mina nycker; ingen tänkte på att jag kunde fästa mig något mera vid henne; äfven jag sjelf ansåg detta då icke möjligt. Jag hade erhållit tillstånd att följande dagen hemta ditt bref. Jag skyndade att begagna mig deraf. Din kusin mottog mig i ett vackert förmak; vårt samtal aftonen förut tjenade till thema för vår nya konversation; men vi talade mindre om dig och mera om oss sjelfva. Min systers bröllop erbjöd sedermera ofta tillfällen för vårt sammanträfiande. Nästan hvarje afton sågo vi hvarandra; men snart syntes mig dessa möten ute i sällskaper otillräckliga: jag gjorde henne en ny visit; bon mottog mig väl: jag glömde mig qvar tre hela timmar. Detta fruntimmer är högst älskvärdt, då hon icke nedstämmes genom tankan på sin fulhet! Efter en månads bekantskap voro vi nästan vänner. Jag hade berättat mina öden för den älskvärda Athenais; hon kände miny förvillelser, mina bedrägerier. — ÅA sin sida