Aftonbladet – 9 mars 1843, sida 1

rr RARE att höja dig, skall du förblifva på en underordnad plats och lida ännu tusen gånger mer. Det var en profetial Vi voro då tjugu år; nu äro vi treltio. Sedan detta ögonblick har jag icke haft två lugna dagar. Du vet att jag är rik, faderoch moder lös, herre öfver min tid och mina handlingar. Jag trodde verlden så skön, jag sökte den såsom en tillflykt undan sorgerna. De hopade sig alla der öfver mig. Jag fästade mig med passion vid en ung ficka; vi skulle gifta oss: en rik fremling bortröfvade henne från mig. Någon tid derefter mottog en enka, kanhända ännu mera skön, min byllning. Jag inbillade mig nu, att ingenting skulle ställa sig i vägen för min lycka. Hon älskade mig elHer trodde så åtminstone. Vi lemnade hvarandra aldrig. En dag voro vi ute på en promenadridt. Berusad af min kärlek, sysselsatte jag mig endast med henne; min häst snafvade på en sten och jag kastades tio stez derifrån med ett brutet ben. Min amszon reste sin väg följande dagen: hon ville icke hafva en afkastad ryltare till man. Jag var nära att bli vansinnig af förtviflan. Frår den stunden fatiade jag hat till qvinnorna, elier. för att tala riktigare, jag dömde alla efter minv begge trolösa; jag tillbad dem utan att hysa aktning för dem. Det var behagliga granniå åter, som jag bröt sönder, då Jag var trött dervidJa 23 fordrade hos dem blott en enda sak, skönheten Blott en qvinna var skön, frågade jag hvarker efter snille eller karakter hos henne; blott min: triumfer voro kända öfver hela Paris, sysselsatte jag mig icke vidare med hvad följden deraf skulIle blifva. Jag tillstod väl sjelf ingenting, men jag