Aftonbladet – 8 mars 1843, sida 2

blod skall göra Frankrike fruktbart,, svarade Ma-rat skrattande. Det är er oåterkalleliga dom ? frågade hbon åter. Så behandlar jag frihetens fiender och menniskoslägtets. Men dig, min vackra flicka, dig vill jag uppkalla med det hedrande namnet fäderneslandets räddarinna?.n Jar, sade Charlotte Corday med ihålig stämma 1 det hon steg närmare tyrannen; ja, jag vill rädda fäderneslandet och sedan dö för det. I ögonblicket drog hon upp knifven och sänkte den i Marats bröst. Under en hädelse utspydde offret sin orena ande, de matta ögonen brusto, och den tjocka, ångande bloden spred en mefitisk lukt i rummet. Lugn, såsom en offerprestinna, betraktade Charlotte Corday den fallne afgud, som bon störtat i afgrunden. Mitt verk är fullbordadt, utropade hon slutligen och blickade upp och lade handen på bjertat, och här och der är vittnet om min öfvertygelse att hafva gjort en dygdig gerning. Nu bort att dö för denna tro.n Och hon lemnade rummet, för att öfverlemna sig frivilligt I den s. k. rättvisans händer. Vv. Revolutions-tribunalet samlades att fälla dom öfver den förmenta mörderskan,. Ton skulle dö, ty, blod gäldar blod, säger lagen, hvilken, tyvärr, ofta sjelf genom sin ensidighet straffar brott med brott. Så snafvar det menskliga rättsbegreppet öfver sin ezen vishet. i Det är fegbet, säger man, att tillåta det tvåfota vilddjuret sönderslita samhället ; men det är brott, säger man ock, att egenmäktigt utrota Ödeläggaren, innan lagens bokstaf sanktionerat en sådan straffbestämmelse Det är som att ej få döda vargen i fårabjorden, förrän man tillkallat jagtbetjeningen. Gudmoliga förnuftslära! Skada blott, att Nero och Marat båda vederlagt dig. Det pinliga förhöret började. Värdigt trädde