Aftonbladet – 6 mars 1843, sida 2

— Det märkliga Regeringsbeslut, hvarigenom vänne Statsrådsledamöter fått såsom pension bevålla hela statsrådslönen, i strid med Ständernas öreskrift, och genom hvars biträdande Konungens Rådgilvare således i en sak som rörer deras kolcgers och följaktligen, så att säga, äfven devas egen fördel och winning, visat sig likgiltiga för grundlagen, har föranledt följande lämpliga anmärkningar i den sist hitkomna ITandelstidningen: Stockholm d. 24 Febr. Det är nu blifvet bekant, att Regeringen verkligen tillagt f. d. Justitieministern, Ur Törnebladh, fulla Minister-lönen i pension, och icke, såsom det vid afskedstagandet sades, endast Statsråds-lönen. Detta Regeringens beslut är alldeles oförenligt med Rikets Ständers, hyilka, genom skrifvelse till Konungen af den 44 Nov. 4840 förklarat, att de, vid förehafvande af väckt fråga om pensionering af Statsråds-ledamöter, hvilka vid en mera framriden ålder vinna inträde i Statsrådet icke förbit, huruledes det förhållande att sådana personer möjligen efter en kort tids embets-utöfning finge med bibehållande af pension å Allmänna Indragningsstaten uppföras, skulle kunna komma att för Statsverket medföra högst hetydliga utgifter, i anseende dertill funnit: att för ledamöter af Konungens Statsräd, bör, utom hvad författningarna i allmänhet stadga, angående civila embetsoch tjenstemäns rätt till pension, jemyäl meddelas föreskrift, att de ej äga att Statsrådslöner såsom pension bibehålla, förr än de samma embete under minst fom år förvaltat; hvaremot Rikets Ständer, för det fall att Statsråds lön icke fick sås pension bibehållas, ansågo, att derest pe ensionsf ö) ningarne i öfrigt dertill föranledde, de såsom pension borde åtnjuta den lön, som åtföljt förut innehafd tjenst. Som nu Hr Törnebladh icke innehaft Statsrådsberattningen längre än i tre år; och Justitieministerplatsen knappast i mer än tvenne, har aldrig fråga kunnat uppst å för honom att få åtnjuta den sistnämnda lönen såsom pension, och till och med den förstnämnda kunde ej få åtnjutas annorlunda än genom en tolkning och under betraktande, att han i flera år bestridt Justitiekanslers-tjensten. Detta blir säledes åter ett fall, hvari Konungens rådgifvare afvikit ifrån Rikets Ständers beslut angående sådant, som rörer Riksstatens reglerande, och hvilket derföre bör blifva ett ämne för konstitutionel ansvarighet och nya Riksrättsförhandlingar: en omständighet, som är så mycket anmärkningsvärdare, då det gäller en enskild fördel åt sjelfva den Statsrådsledamot, som i första rummet bordt upplysa sin Konung om hvad som lagar och författningar bjuda, och således sjelf synes bordt undanbedt sig alla nådebevis, som voro i strid med dessa. Till ofvanstående torde böra tilläggas, att ryktet här berättar, det någon af Hr Konseljledamöterne skall, s såsom slöd för sitt tillstyrkande att