Aftonbladet – 4 mars 1843, sida 3

Fn nn 7 RB rr fn gillade nedre revisionens betänkande, i enlighet hvarmed således Kongl. Maj:ts dom d. 5 sistl. Becember utfärdades; men deremot blef hofrättens dom af herrar justitieråden grefvarne C. Sparre och G. 4. Sparre fastställd. enom salubref den 26 Sept. 4836 hade källarmästaren J. Almgren i Fahlun till grosshandelsbolaget E. W. Schlegel et Komp. försålt åtskilligt husgeråd och andra lösörepersed!ar, tillhopa värderade till 54357 Rår Res, för en öfverenskommen och af Almgren samma dag qvitterad köpeskilling, 500900 Rdr Rays. Deremot blef samma dag emellan nämnde båda kontraheuter upprällad! ett hyreskontrakt, deruti Schlegel et Komp. på 4 års tid, räknadt ifrån den 4 Oktober 4836 till samma dag 4837, till Almgren upplät omförmälda husgerådsoch lösörepersedlar, emot en betingad hyra, 300 Rdr Res, som vid hvarje halfårs slut skulle till Schlegel et Komp. eller ordres betalas. Schlegel et Komp. underlät likväl att, enligt Förordningen den 9 Maj 4835, inom 8 dagar låta hos rädstufvu-rätten uppvisa salubrefvet. Imedlertid gjorde Aimgren kort derefter cession. Gode männen uti Almgrens konkurs, rådman Göthe och hattmakare-ålderman Bergström, instämde derefter Schlegel ct Komp. till rådstufvu-rätten i Fahlun och yrkade, att som i Almgrens bo, utöfver hvad han till sina borgenärers förnöjande uppgifvit och afträdt, funnes ätskillig lösegendom, hvilken dels skulle vara Schlegel et Komp. tillhörig och, enligt ofvanbemälda hyreskontrakt, till Almgren förhyrd, dels ge-; nom köp biifvit af Almgren till Schlegel et Komp. föryttrad; men berörda hyreskontrakt icke utgjorde! laga fång för den ur Almgrens värjo aldrig komna egendom, samt hvärken med detta kontrakt clier med köpeafhandlingenr förfarits på: sätt angående dylika aftal genom ofvannämnde Förordning vore stadgad — dess kyresoch köpe-aftat måtte förklaras os lige och egendomen tilierkännas Almgrens öfriga till borgenärer afstådda bo. Schlegel et Komp. uppvisade köpeafhandlingen och yrkade samma afhandlings bestånd, såsom afslutad före konkursen och under en tid, då Almgren ägde att sjelf besluta om sin egendom. I öfrigt förmeate Schlegel et Komp. att uraktlåtenheten, att inprotokollera köpeafbandlingen, alideles icke kunde verka till köpets häfvande, utan hade endast den påföljd, att egendomen ej fredades för utmätning; och då utmätning här icke vore i fråga, enär Almgrens bo vore försatt i konkurstillstånd, så yrkade Schlegel et Komp. att, enligt 17 Kap. 2 Handels-balken, utbekomma i den uthyrda lösegendomen. Rådstufvu-rätten förklarade, uti utslag d. 24 Aug. 4837, att ehuru Schlegel et Komp. underlåtit att, på! sätt Förordningen d. 9 Moj 4835 föreskrefve, T Atta dagar, efter köpeafhandlingens upprättande, densamma hos rädstufvurätten i Fahlun, der den försålda egendomen funnes, uppvisa för att i protokollet intagas; likväl och emedan denna uraktlätenhet å köparens sida desto mindre kunde anses vcrka till köpets ätergäng elier afbandlingens ogillande, som stadgandet om dylikt åliggande för köparen funnes, i nyss åbe ropade Förordning, endast vilkorligt föreskrifvet, så vida nemlicen de försälda lösörena skulle ku das från utmätning för sälj s skuld; ty och ifrågavarande köpslut icke för någon annan laga omständighet af gode männen blifvit klandradt, ogillades käromålet. Sysslomännen vädjade till Svea hofrätt, och yrkade, att rådstufvurättens utslag måtte upphäfvas, enär åberopade Förordning, efter hvad rubriken till densamma äfven tillkännagåfve, ovilkorligen stadgade, att vid all handel af lösören borde köpekontraktet intecknas, så framt egendomen förblefve i säljarens värd. Schlegel et Komp. invände, alt Förordningen icke borde tydas vidsträcktare, än efter ordalydelsen. Genom dom den 24 April 48338, yttrade hofrätten: att som genom åberopade Förordning vore stadgadt, att den, hvilken tilihandlar sig lösören och tillåter, alt desamma få i säljarens vård, qvarblifva, bör, så vida de skola fredas från utmätning, för säljarens skuld, upprätta skriftlig afhandling om köpet, med förteckning äå de köpta persedlarne och vittinens underskrift, — samt berörde afhandling, om egendomen finnes i stad, utom Stockholm, inom 8 dagar inför rådstufvu-rätten uppvisa, för att i dess protokoll intaga; samt detta stadgande, så framt det dermed äsyftade ändamål, att, såsom orden Iydde: förebygga syvckful!a tillställningar, medelst diktade köpeafhandlingar om gäldenärs lösegendomp, icke skulle förfelas, uppenbarligon vore meddeldt, att, utan inskränkning, lända till efterrättelse och af köparen iakttagas, lör att, enär utmätning för säljarens skuld söktes, eller, efter yppad konkurs, af borgenärerne gjordes anspråk på sådan i gäldenärens värjo befintlig lös egendom, som uppgifves förut vara till annan person försåld, köparens laga fång och allenast under förberörde vilkor medgifna företrädesrätt dertill kunde anses vara fulleligen ädagalagd och emot borgenärerna gällande; alltså och enär ifrågavarande köpeafhandling icke blif-. vit, på sätt meråberopade Förordning föreskrefve, inom 8 dagar derefter hos rådstufvu-rätten, till införande i dess protokoll, förevist, förklarade hofrätten, med ändring af rådstufvu-rättens utslag, den uti köpeafhandlingen uppräknade, till 5437 Rdr R3s uppskattade och hos Almgren qvarlemnade lösegendom, vara såsom hans gäldbuudna bos tillhörighet att anse, och således komma att bland dess tillgångar upptagas. Schlegel et Komp. sökte deruti ändring hos Kongl. Maj:t, och yrkade, under anförande al detsamma som förut, att rädstufvu-rättens utslag matte gillas. Nedre revisionens betänkande lydde så: emedan för köpare, som tillhandlar sig lös egendom, hvilken i säljarens vård får förblifva, och underlåter att, enligt Förordningen d. 9 Maj 1835, köpeafhandlingen inom viss tid till vederbörande domstol, då handeln sker utom Stockholm, ingifva, för att i dess protokoll intagas, annan påföljd icke finnes i samma författning bestimd, än att egendomen ej är fredad från utmätning för säljarens skuld, men utmätning af den utaf Almgren till Schlegel et Komp. försälda egendom icke finnes hafva varit af gode männen sökt, hvar öre ock nämnde författning i förevarande fall ej är tillämplig; ty och då gode männen icke haft nägot att anmärka emot köpeafhandlingens Verklighet eller bestridt, att Almgren den tid densamma upprättades, varit behörig att om sin egendom sjelf besluta, tillstyrker nedre revisionen att, med ändring af hofrättens dom, rådstufvu-rättens utslag må i nåder gillas. Högsta domstolens iedamöter, herrar justitieråden -. 0 Aa AnrAf re