Aftonbladet – 4 mars 1843, sida 3

RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER. I Förordningen den 9 Maj 4833 tolkas på två motsatta sält af högsta domstolen. 1 Förordningen d. 9 Maj 42853 tillkom uppå R USt:s framställning om angelägenheten deraf ati isöka förebygga sådane svekfulla tillställningar, som I medelst diktade köpeafbandlingar om gäldenär: fllösegendom, för att undandraga densamma utmätning, skola ägt rum. För detta ändamål förordInades, att den, som tillhandlar sig lösören och I tillåter att desamma få i säljarens vård qvarblifva, bör, så vida de skola fredas från utmätning för säljarens skuid, upprätta skriftlig aft handling om köpet, mel förteckning å de köpte pe ersedarne och vittnens underskrift, samt uppvisa och låta inteckna denna afhandling hos bestämda mynI digheter. I! Uiom alla andra dubia, hvartill denna författning gifvit anledning, förekommer äfven frågan, I huruvida de gifna föreskrifterne hafva afseende på alla möjliga fall, då kollision om bättre rätt till Igäldenärs försålda, men ännu i hans värjo befintliga lösören uppkommer, eiler blott på den händelsen, att någon äskat deras utmätning. Med afseende på denna fråga har bögsta domstolen, inom loppet af halftannat år, fällt två alldeles motsatta utslag. I ett fall har domstolen nemligen ansett de för lösöreköpet föreskrifna formaliteterna nödvändige, så vida lösegendomen skulle fredas för borgenärernas i en konkurs anspråk; i ett annat dylikt fall har samma domstol förklarat dessa förma iteter öfverflödiga, emedan fråga icke varit om utmätning, utan biott om borgenärernas i en konkurs anspråk. Efterrölja ande relation, hvaraf vi ingenting velat vå alskära, på det ingen tilläfventyrs önskelig upplysning måtte uteslutas, visar tydligen att så skett: Genom resolution den 3ö Aug. 14339 hade Konungens befaliningshafvande i Malmöhus län ålagt länsmannen J. Tornberg, att vid bysättningstvång betala 208 Rdr 32 sk. Bko, jemte ränta och expenser till torparen Sundberg i Ljungahus. För att hjelpa Tornberg, förbundo sig inspektoren Anderberg tillika med 44 personer att för Tornberg betala skulden, hvilket ock sedermera lärer skett. Till säkerhet för kapitalet upprättade derefter Tornberg d. 47 påföljde Sept. en afhandling, hvarigenom Tornberg, efter samråd med sin huctru, åt Anderberg m. fl. försålde en del lösören emot en köpeskilling af 281 Rdr 52 sk. Bko emot betingad rättighet af Tornberg, att tills vidar få behålla sakerne i sitt hus. Denna afbar rdling blef icke af vittnen underskrifven, men bevakades på sätt Kongl förordningen den 9 , Maj 483553 föreskrifver. Den 4 Nov. 4859 afled Tornberg. Ofvanberörde lösören, hvilka vid To: hbergs död funnos i boet, upptogos icke i bouppteckningen af enkan, som gjorde sig urarfva, emedan tillgångarne icke förslogo till sterbhusets skuld, Sterbhuset försattes derefter i konkurstillstånd. Anderberg och de öfriga 144 öfverenskommo då med gode mannen, inspektor Norrman, att ifrågavarande lösören skulle vid blifyande auktion särskildt för Anderbergs med fleres räkning försäljas till betäckande af hvad de för Tornberg i lifstiden utbetalt. Detta skedde ock, men beloppet blef icke redovisadt. Vid närmare eftersinnande fann inspektor Norrman sig likväl icke böra godkänna ofvanomförmälte köpeafhandling, utan instämde Anderberg och hans medparter sommaren 4840 till Luggude häradsrätt, med påstående av köpeafhandlingen måtte förklaras ogiltig, emedan den icke var, enligt förordningen d. 9 Maj 18355, bevillnad, samt att Anderb berg och hans medparter målte anses böra ingå i Tornbergs konkursmassa, att dela mark om mark med öfriga borgenärer. Till svar derå anförde Anderberg och hans medparter hufvudsakligen, att köpet icke var al den egenskap, att förordningen af d. 9 Maj derpå kunde tillärepas, emedan dels afhandlingen blifvit upprättad för att freda säljaren för bysättning, men icke för lösegendomens fredande för uwtmätning, hvilket sednare fall endast afsåges i nyssnämnde förordning, då den föreskref vittnens underskrift såsom vilkor för en dylik afhandlings giltighet, dels den ifrågavarande lösegendomen redan, då Norrman uttog stämningen, varit af bonom för Anderbergs och hans medparters räkning försåld och uti tredje mans hand öfvergått. Norrman medgaf, att serskildt protokoll vid auktionen blifvit fördt öfver försäljningen af sakerna, och att desamma icke upptagits i bouppteckning, allt under förmodan att afhandlingen, hvillten Norrman icke kunde till riktigheten bestrida, skulle blifva beståndande, men då nu lagliga formaliteter funnos åsidosatte, yrkade han bifall till sina påståenden. Häradsrätten meddelade den 20 Juni 4340 det beslut: att enär till vilkoren för giltigheten af köpeafbandlingar om lösegendom, då det försålda qvarlemnas i säljarens vård, hörde, enligt förordningen d. 9 Moj 1835, att dylika afhandlingar skulle vara bevittnade, men denna egenskap saknades hos ifrågavarande afhandling, som vore upprättad till förfång för Tornbergs borgenärer, häradsrätten, med stöd af förordningen d. 9 Maj 1835, jemförd med de i allmänna lagen för lösöreköp stadgade grunder, fann skäligt det klandrade köpet, med afhand! ing derom, ogilla. Anderberg och hans medparter vy ädjade till Malmöhus läns lagmansrätt, som, genom dom d. 21 påföljde Sept. fastställde häradsrättens utslag. Anderberg m. fl. fullföljde målet hos Skån ka hofrätten, som, uti dom d. 6 Aug. 14844, förklarade, att bofrätten ansåg föreskriften i förordningen d. 9 Mej 4835, det köpeahandlingar om lösegendom, som qvarlemnats i säljarens vård, måste yara bevittnade, vara bestämd endast såsom vilkor för afhandlingens3 giltigtighet till hinder emot ecgerdomens utmätning för säljarens gäld, en fråga, som i förevarande fall icke förekomme, hvadan ock då Norrman inför härads rätten förmält sig icae kunna bestrida omtvistade afhandlinlingens giltighet, hofrätten pröfvade rättvist, med upphä:vande af underrätternes beslat, ogilla Norrmans. stämningspåstäenden, med öppen rätt för Anderberg och hans medparter att, i brist af åsämjande, fordra redovis sning för auktionen å ifrågavarande pesendom. Inspektor Norrman sökte deruti ändring hos Kongl.