Aftonbladet – 2 mars 1843, sida 2

Lud vig, jaså; nåh, hvad har du varit? Furir vid konungens regemente.c Jaså, således en krigsman? hör ni det kamrater? den der en krigsman, den mjölkväpplingenb Ha ha hal skrattade alla fångarne i chorus. Nåh hvad har du gjort, som förorsakade dig den hedren att komma ini vårt aktade sällskap? Jag slog min löjtnant, som bar sig illa åt mot mig. Deri gjorde du rätt, pojke; nåh vidare, och så satte man hit dig? Ja, för att vänta på dom. Jaså, du är en, som väntar på nådig dom — f—n vet, hvarför man skickar hit sådane krukor bland hederligt och bepröfvakt folk; det är just en sådan der sik, som går och sqvallrar — vi som sitta här på lifstid, vi kunna tiga vi — eller huru, kamrater ? Ja!, sorlade hela hopen. Ser du, din mjölkhvita pojke — se upp på mig! tag honom i nacken, så att det der flickansigtet kommer uppåt, Rolof — hör du, din bof, du talade vid vaktmästaren i går, och i går qväll murade de igen hålet, som vi gjort utåt grafven. D pNcjp, svarade den anklagade. VÅh ja deri kan du ha rätty, fortfor Helje: du har rält i alt neka — men se, det hbjelper bara inför de der krukorna, som kungen sätter till att döma; sådan är inte jag — jag ger lagen hin — eller hur skå jag, kamrater? Nej, ge lagen hin! ropade hopen. Nåb, så dömer jag, att den skurken, som besltämdt talat om för vaktmästaren, att vi ämnade rymma — det är ju afejordt det? — alt han skall låta bli att sqvallra en annan gång. Bussar, kläm ihop bonom litet Hela fångmassan trängde sig kring den stackars ynglingen; han försökte förgäfves att rädda sig; han skrek, men fångarne sjöngo ett vildt charivari, och skrattsalfvor hördesåterskalla i hvalfvct. Ändtligen blef det tyst. Man upplyftade en döende mennisk a från golfvet, det var den stackars Ludvig, Olavas bror; man bar honom bort till britsen och kastade honcm deri. Jag tror,, sade Helje, natt han fick nog, den