Aftonbladet – 2 mars 1843, sida 1

märkt, alt gensdarmerne icke mer visa sig om-J kring studenternas samlingsställen, utan blifvit ersalta af universitetets beskedliga vaktmästare, som ej hafva andra vapen än rörkäppar. ; ENGLAND. 2 7 Herr Gladstones tal. vi nämnde i förrgår om en debatt, som egt rum i engelska Underhuset, angående lord Howicks motion om nöden i England, samt att herr Gladstone derunder uppträdde, för att, å ministeriella sidan, besvara motionären: hvarvid uppstod tillfälle att skåda huru tory-regeringen nu betraktar sin ställning, i afseende på landets materiella utveckling. Herr Gladstones argumentation var hufvudsakligen följande: Lord Howicks motion är redan till sin form icke ändamålsenlig, emedan den endast kan föra vill obestämda diskussioner: men om man ock ville förbise detta, skulle ett begifvande till de af lorden, under motiveringen af densamma yttrade åsigter kunna blifva skadligt. Nöden i landet kan tyvärr icke bestridas, men den är icke endast en följd af restriktif-systemet, utan äfven af öfvermåttet af produktion och spekulation. England kan egentligen, sedan 235 är tillbaka, icke sägas följa restriktif-systemet i dess stränghet, utan går allt mer fram till en större handelsfrihet, och ett framskridande efterhand är så mycket mera att fördraga framför ett plötsligt frångäende af den närvarande politiken, som den nyligen tillvägabragta, betydliga nedsättningen i tulltariffen alldeles icke hos de främmande folken funnit den fördelaktiga emottagning, som man väntat, utan snarare nästan öfverallt blifvit besvarad genom förhöjning i tullafgifterna. Om åter, såsom det tyckes, motionen hufvudsakligen vore ett understucket örsök, att afskaffa spanmålslagarna, hade talaren goda grunder att i alla fall afstyrka den; ty om ock i sjelfva arten af pålagan en stor skillnad förefanns emellän spanmålsvaran och andra handelsartiklar, så vore ingen anledning för handen, att göra en sådan skillnad i sjelfva frågan om en skyddstull skulle stadgas eller icke, Regeringens system, att efterhand nedsätta tullafgifterna, försvarade talaren dermed, att då lorden, liksom ministåren, uttalat sin mening så, att fråga icke kunde vara om att helt och hållet upphäfva restriktionssystemet, eller om att ej på ctt förnuftigt sätt minska restriktionerna — ty om detta vore de ense, — borde blott betraktas, huru långt en mildring i systemet kunde anses förnuftig, och huru bandelns principer, de naturliga principerna för allt byte menniskorna emellan, bäst kunde låta tillämpa sig på ctt land, hvars näringsoch handelslagstiftning under århundraden, i serskildtfall och en lång tid äfven i allmänhet, grundats på inskränkning och begränsning af dessa naturliga principer. Redan förra året hade samme motionär (lord Howick) föreslagit en åtgärd i afseenda på tullafgifterna, som haft samma ändamål med det nu gjorda, nemligen att utvidga bandeln och landets rörelse med utländningen; äfven då medgafs, att det vore af underordnad vigt, om prisen på lifsmedlen, genom en Jättad införsel ifrån främmande lärfder, blefve lägre, än om landets handel blefye utvidgad. Lorden och de, som stodo på hans sida, hade icke afsigten, att göra landets egna arbetare brödlöse, för att skaffa sysselsättning åt andra länders arbetare, utan de åsyftade endast sådana lagstiftningsåtgärder, som kunde verka en större handelsgemenskap med utländningen. Nuvarande ministeren har beträdt och ämnar fullfölja samma väg; men den vill vinna målet genom förökning i folkets sysselsättning, genom minskning i prisen på konsumtionsartiklar och råämnen för fabrikationen, genom befordrandet af medlen för utbyte med främmande nationer, hvarigenom cen utvidgning af utförseln i handeln kunde vinnas. Vid allt detta borde likväl minskningen i de inskränkningnr, som nu finnas till i verkligheten, begränsas, så till vida, att inga redan för handen yarande industriella intressen lida någon häftig stöt, och att inga arbetskrafter blifva försatte utur verksamhet, emedan det alltid är svårt att genast finna ett annat fält till utkomst. Talaren trodde, att ingen skulle kunna klaga öfver, att förra årets åtgärd frambringat någon häftig stöt i någon enda handelsgren, eller satt arbetskraften inom England utur verksamhet. Tvärtom hade, utan att medföra sådana skadliga följder, införseln från utländningen under tiden visat sig hafva blifvit derigenom befordrad. systemet verkat, för att man skulle kunna, med undderöfver, liksom man ej heller bör bysa alltför öfver drifna förhoppningar på dess definitiva resultater; men det låter sig likväl redan förmärkas, att det för många grenar af handeln varit gynnande. Talaren omtalade i synnerhet den framgång trävaruhandeln tagit, fastän den nya tulltariffen först, i afsecende tjll denna handelsgren, tog sin början den 4 Oktober sistlidne är. Konsumtionen af trävaror hade redan på denna tiden ökats med 45 procent. Så befanns det äfven, att konsumtionen på cen del råimnen sedan 1841 stigit i ckbark med 433,000 centner; hudar 33,000 centner; indigo 5000 centner; perlemor och pottaska 26,000 centner, 0. s. v. Sedan talaren derefter yttrat sig emot hvarje alltför hastig förändring i spanmålslagarna, under det han likväl förklarade sig alldeles icke vara en försvarare al närvarande lags bestånd, då hittills förändrinpgar i denna gamla Jag visat sig ständigt nödvändiga, så att icke mindre än 235 serskildta lagar i denna del funnits sedan år 4765, yttrade han: Jag vill nu göra den värde lorden ett erkännande, det nemligen: att, i fall en förändring i spanmålslagen skulle inträda, och denna förändring medförde en ökad införsel af främmande spanmål; och om för denna införsel af främmande säd betalning utgick i brittiska manufaklurvaror; så kunde blott en falsk och ensidig åsigt om brittiska åkerbrukets intressen betrakta denna införsel af utländsk spanmäl så, som blefye derigenom ett motsvarande quantum af den, genom brittiska åkerbruket nu underhållna handelsrörelsen satt utur verksamhet. Den första verkningen kunde väl blifya, att prisen nedtrycktes, men otvifvelaktigt skulle den nu icke fullt sysselsatta arbetskraften finna användning och derigenom en ny klass af producenter bilda sig, som kunde höja deras arbetslöner hvilka nu föga förtjena, och derigenom sätta dem i stånd tt konsumera mer. Otvifvelaktigt skulle då de, i tre vil or arbetande klasserna förbruka mera spannå!, och söka bättre sädesslag, än nu i torftighetens illstånd; och äfven om den större förbrukningen inUnder alltför kort tid har ännu det nyss antagna l:! vikande af orättvisa eller misstag, fälla en säker dom MM mm mm rr mm AA RV We ch Jat Oo Jr