Aftonbladet – 28 februari 1843, sida 1

mien i Lund. Trettiofyra mil krakig) och hår väg, skjutskärra med mångkantiga hjul, en tun koffert med kullrigt lock, som ej tillät sätet at hänga som det skulle hänga, en tunn luggsliter kappa, smått om penningar, blåst och oväder — allt det der kan alfskräcka litet hvar från den äf ventyrliga färden; men Julius var en muserna son, skulle bli en lärd man och måste sålede: låta skaka sig förderfvad för att komma till et: ställe, der han skulle få det nöjet att äta hemtaremat, läsa vid en rofoljslampa och genomgå skrilningen pro excercitio. Man måste vara ung för att kunna uthärda en sådan pröfning, och Julius var ung. Han kom till Härrklämma klockan elfva på qvällen. Fältväbeln med allt sitt folk sof längesedan, och det var lycka ait den vänliga rånen lyste honom då han bultade på, ty det varade länge innan han fick höra någon brumma innanför och ännu längre innan en vresig piga stack ut näsan och berättade honom, att han skulle väsnas lagorm och alt folk icke kunde flöcka sig heller. Nå väl, efter lång väntan kom pigan verkligen ut med en hög glasstahe, bvari ett brir nande smalt ljus flämtade för vinddraget. Hon höll sin hand öfver ljuset och bad honom följa sig, Det bar af till gästbyggnaden och de inträdde i ett fryskallt rum, prydt med en säng med lapptäcke, en Jamopett och en söndrig spesel på viäggen, samt ett blåmåladt bord mellan fönsterna. Här är kallt yttrade studenten han såg sin andedrägt formera rökpelare, Kira du, elda litei.n Jo det ska herrn se! det eldades i går, svarade pigan som bäddade söngen. åd