Aftonbladet – 25 februari 1843, sida 3

in i ämnet, och styrde, hastigt farande öfver vattnet som en gång var rödt af tusentals Asiaters blod, til stranden samt besteg Xerxes lediga tron. Denn: står på en kulle nära stranden, är ej mycket hög och den bästa plats en man kunde hafva valt för at! se sina vänner slagna och sjelf vara i säkerhet; ty. torden ihågkomma att på den tiden hvarken fann: krut eller kulor, och följaktligen ingen fara för slump: skott. Jag utvalde en sten, hvilken jag trodde Xer. es, såsom en klok man och med öga för perspekti ven, hafva valt till sitt säte på den händelserika batalj lagen, och satte mig på stenen att fundera på vanskigheten af all mensklig storhet. Men till min förarselse är, alltid då jag ihågkommer Xerxes, det första som faller mig i tankarne, kupletten i barnboken: Xerxes den store dog en dag; Detsamma måste båd du och jag. Detta är en ganska rörande vers, som alltid förjenar ihågkommas, men jag tyckte icke om den då 1tan sökte på allt sätt drifva den från mig, men ju nera jag bemödade mig, desto ihärdigare framställd len sig för min själ. Det var alldeles förgäfves. Jag smädade den tidiga uppfostran och förklarade att för rärfvade kunskaper skada en menniskas naturliga ta anger; ty, om jag icke erhållit de första grundernt af uppfostran, så skulle jag icke plågats af den för argliga kupletten, utan varit i stånd att tänka någo jolf. Såsom det nu var, förlorade jag ett af de Yp perligaste tillfällen att moralisera, som en menniske någonsin haft; och du min bäste — har förlorat åt minstone tre sidor. Jag gilvor dig imedlerti i mate rialierna; sätt dig på Xerxes tron och gör hvad dr kan och låt ej din tidiga uppfostran vara i vägen Jag nedsteg, förargad och ond på mig sjelf, från kul len, lika fort som den store kungen fordomdags, hop pade i min båt och styrde till den aflägsnaste dele af Pirgeus: från Xerxes tron till Themistocles graf Jag var beredd på någonting här. Detta var icke