Aftonbladet – 25 februari 1843, sida 2

ser hos herr Hill, och som en gång ätit middag mec nig i mitt hotell. Jag bad om ursäkt för det jar nottog honom liggande och sade, att han måste haf va något särdeles på bjertat, som kunde förmå honon att uppstiga så tidigt. Han svarade, att jag gissa ätt; att han verkligen hade något på hjertat, oc com, stängande dörren nogd, till min säng, eamt för slarade, att han fattat stor aktning för mig och äm nade anförtro mig ett vigtigt uppdrag. Jag var gan ska nöjd öfver att hafva vunnit en mans ynnest, son insågs mycket lärd och mycket beskedlig, utan at rafva serdeles lagt mig vinn derom. Jag bad honotn så in i matsalen under det jag uppsteg och klädd nig, men han lade handen på mitt bröst och tryckt mig tillbaka, samt började, i det han drog en sto närmare: Ni ämnar fara till Smyrna. Här höl han upp, men sade, efter några ögonblicks tvekan, at det första namn jag skulle höra, vid min ankomst dit vore hans eget, men olyckligtvis vore det i hva mans mun. Min vän var en liten och mycket fu medelålders man, med mycket bred mun, talade En gelska med ett det aldra obehagligaste tyska hväsande var lam af ett fall och, tillsammantaget, af ett gansk: obehagligt och uttryckslöst utseende; han öfverraskad mig derföre genom framläggandet af en verklig aj faire de coeur. Det var så oförmodadt, att jag lik gerna kunde väntat mig att blifva förtrogen en af erkebiskopens i York kärleksaffärer. Efter nå gra preludier började han blifva omständlig; flösad på damen de vanliga behag, som vid sådana tillfälle alltid tilläggas fruntimren, men var oviss, vackland och ostadig i afseende på hennes tankar om honom I början trodde jag, att det skulle bli den gaml historien: en förförare och ctt offer; sedan att d varit nära att gilla sig med hvarandra, hvilket ja slutligen fick veta hafva varit så nära, som att ha var villig dertill och hon icke; och ändtligen redu cerade det sig till den hvardagliga händelsen: dame skrattade, under det föräldrarne och en bårdhänd