Aftonbladet – 24 februari 1843, sida 2

TANKAR OM BETYDELSEN AF DEN KUNGLIGA JUBELFESTEN I NORGE. För ett par dagar sedan hade vi tillfälle berätta, att norska Rigstidenden reproducerat så väl Aftonbladets förslag till inskription på en juvelfest-transparang, som ryktet om saluten från ästningen vid Bomarsund. Denna Rigstidendens itsärd har i norska Morgenbladet blifvit betrakad som ett drag af enfaldighet, och det är naurligt, att en sådan åsigt icke kunde vara smicrande för Rigstidenden, som också svarade skarpt, och derunder förebråde Morgenbladet att vara öga lojalt sinnadt. Morgenbladet har till behanding upptagit Rigstidendens beskyllning och dergenom nödgats yttra åtskilligt om den alltomskrifna festen, som röjer mycken moderation och som vi derföre återgifva. Morgenbladet säger: Morgenbladets yttrande om festen innehöll icke något missbilligande deraf i det hela, men väl af anstalter på stadskassans bekostnad i stället för subskription. Morgenbladet har tvertom erkänt och erkänner villigt, att Norge har Carl Johan att tacka för mycket. Men i öfrigt delar let icke den entusiasm för Carl Johans regeringsmeriter, hvilken Rikstidenden och Den Constitutionelle vilja göra till hvars mans känsla här i andet, och ingenting är lättare att bevisa, än att Morgenbladet 1 detta hänseende icke gör något undantag; det är likväl en rojalistisk dårskap af nämnde tidningar att göra Morgenbladets lugna aktning för det goda och förtjenstfulla i Carl Johans regering till ett kungahat, och belägga den med en ovilkorlig fördömelse. Man kan bata felen utan att hata personen; man kan fördöma svagheter och förvillelser hos en person, utan att fördöma hela hans lefnad och handlingssätt; man kan hafva aktning för hans dygder och företräden, utan att exalteras för hela hans lefmad och allt hans förhållande. Men hvartill skulle detta vilda skrik leda, om icke till att mana motståndet till strid? Skulle vi göra en historisk framställning af händelserna sedan 4818, så måste wi lika opartiskt framställa det, som skett oaktadt, som det som skelt emedan, ty äfven hos oss finnes ett quoique och ett parceque. Under våra loftal skulle vi icke kunna fördölja Mörners förafskedande, Rösleins sednare utnämnande och upphöjande till riddare samt Balvor Hoels och många andras pensionering, Bodösaken, fästningarne, lustlägren 1824, adelssaken, flaggsaken och mångfaldiga andra saker ända intill utnämningarne till toma titlar under den 26 sistlidne Januari; ty sanning har äfven sina fordringar, och det är icke godt att helt och hållet förbise dem alla. För några år sedan höll en man ett loftal på universitetstomten öfver salig Fredrik VI, för det han skänkt Norge ett universitet, då likväl hvar man känner, att Fredrik och hans regering stretade emot inrättningen af ett norskt universitet, så långt det var möjligt och längre än det var tillstänligt. Efter dylika grunder för lofsångerna, kan man blifva upphöjd till skyarne, för det man betalar sin skuld efter utslag och utmätning. Man