Aftonbladet – 24 februari 1843, sida 1

fastnade denne, som invändigt var bestruken med tjära, och de stackars kräken foro blindbock en stund, flaxade som läderlappar och slogo mot fönstren och skrämde mer än en gång prostinnan alldeles: förfasligt. Som unga-herrn stod i stor gunst hos prostinnan, hade detta i början fått passera; men efterhand inlupo klagomål, att icke allenast de af prostens egen hand rättade eriorna, utan ock Svenssons skalor med utsatta grepp, hade tillgripits. Prostinnan var således glad, att af biskopens ankomst kunna taga sig en anledning till skatboets nedrifvande och sålunda sätta en gräns för detta ofog. Ändtligen randades den efterlängtade dagen. En stor löfruska sattes i spiseln, och deromkring lades på den hvitlimmade hellen blåklockor och käringtänder. Prosten, som på förmiddagen med en ragoutsked instockat tvenne bisvärmar, af hvilka den ena tagit posto i hans vida rockskört, och sålunda gjort honom myeket omak, stod likväl på utsatt timma i damasker, med kappan under armen och fladdrande prestkragar, stora som ett par katechesblad, på trappan, omkring bvilken friskt granris bildade en grön krans. Prostinnan hade påtagit sin brudklädning af svart siden med ett 3-tums lif, samt sin resiljav och en mycket vacker shawl med gula flammor, som barnen kallade ;modie-shawlen. All ungdomen var hyggligt uppstufvad: flickorna buro spritt nya hoppetygs-klädningar och mamluckor med hålsöm, och unga-herrn hade fått sig enkom för biskopskalaset en ny jacka med blanka knappar samt spräckliga underkläder, blåslingrade strumpor och nya skor, hvilka sednare likväl redan på mor