Aftonbladet – 18 februari 1843, sida 2

mi detta fall, icke på er tystlåtenhet, den enda dygd i kärleksväg, som fattas er. Ni behöfver Mycket snille och mycken lycka, för att, såsom i gör, ersätta denna brist.n e Dominon är elak, tänkte hertigen; Jag undrar icke på, att kon behagar kungen. Jag tror han sysselsätter sig mer med henne, än han vill erkänna, ty sedan detta möte har,han icke varit densamme. Så mycket bättre; en kär furste är en outtömlig källa för skickliga. hofmän. Vi få väl. se. ; : Efter supern var kungen dyster och halfsjuk och drog sig tillbaka utan att vilja deltaga i spelet. Richelieu följde honom och närmade sig utan omständigheter, samt hviskade honom i örat: Jag har ett bref till hans majestät. Konungen rodnade synbart. Derpå vände han sig till hofherrarne med de orden: Mina herrar, jag har något att säga hertig de Richelieu, jag går inte till Kvila på ännu en qvart.n Alla drogo sig tillbaka. Nå väl, hertig,, sade han, tag hit, ort ihvem har lemnat er brefvet? Ingen, sire; man har inlemnat det hos min schweitsare tillika med en temligen impertinent biljett till mig. Jag vet inte mer. Kungen skyndade sig att öppna brefvet. Fans hand darrade: Det var det första kärleksbref han emottagit. Konungar äro äfven så lyckliga att någongång röna samma känslor som andra! Brefvet lydde som följer: Ni befaller, sire, och skall bli åtlydd. Men denna befallning är mycket grym. Den bekännelse jag har alt göra er, är i sanning den mest pinsamma, som en qvinna kan göra, -För att pursäkta mig, måste jag låta er läsa i djupet a! mitt hjerta, och deruti finner jag ännu en förödmjukelse. Icke dess mindre vill jag icke neka er den enda sak, jag i mitt Hf skulle kunna bevilja er.