Aftonbladet – 18 februari 1843, sida 1

pHvad, ni ber för andra och önskar ingenting ör er sjelf? Jag tycker om er derför; sådant vänder icke ofta. Och den andra, har hon inte vifvit er något uppdrag? pHvilken andra, sire? pHon, som var på balen i går? Masken, som ag talade med hela aftonen? Huru, ers majestät skulle tro?... vAtt det inte var ni! Jag har icke länge låtit narra mig. Jag teg, för att pröfva er; jag ville se, huru långt ni skulle kunna drifva denna komedi. ! Men sannerligen, sirey ... Sannerligen, madame, jag är någon enfalding, så nybörjare jag ock kan vara, och jag har fullkomligt insett mitt misstag. Växten är likadan; det är sant; men hand och fot och isynnerhet rösten äro olika. Så länge ni framstammäåde enstafviga ord, kunde jag anse den förändring, jag märkte, såsom en följd af er förvirring och ännu tveka; nu är jag deremot öfvertygad, och tvekar icke längre.n )I går på balen förställde jag min röst. Maskeny . .. Nej, nej, säger jag, det är ett bedrägeri. Men om ni vill bekänna, lofvar jag, att icke bli ond, utt icke mer tala derom; jag Vill, jag måste veta sanningen.n ,Ers majestät, värdigas förlåta, men jag kan icken . . . Hvarför inte? Det är icke min hemlighet. ,I vad, då jag vill veta den? Ers majestät bade den nåden att för en stund sedan säga, att han ieke här hade någon vilja. .yNi har rätt; men nu ber jag eri Jag är tvungen att vägra. ;FHa, det är då bestämdt, att jag ingenting skall få veta?n ,Alls ingenting af mig. Nå, af henne då?