Aftonbladet – 17 februari 1843, sida 3

Hvatl vill ni väl jag skall göra, sire? jag har hela milt lif varit för mycket förtjust, är det icke en gång tid att jag slutar? Låt Oss vända om hem igen; jag är trölt, jag är inte van att vara uppe så länge om nätterna. De tozo hertigens vagn och voro snart åter i Tuilerierne. Liksom vid bortgåendet gaf sig herligen tillkänna för posterne och begge smögo de sig uppför samma löntrappa, som de förut gått. Hertigen förrättade kammartjenarens tjenst, och snart låg åter Ludvig i sin äkta säng, den han för första gången lemnat med tankan på en otrohet. Han sof lik väl icke den natten. Då man intröder på passionens hana, äro de första debuterna fiender till hvilan. Dessa feberaktiga skakningar, som ännu icke erhållit nagon måttstock, äro en alltför stor nyhet för dittills lugn själ. Man är så förvånad öfver dessa hjertats tumultuariska rörelser, dessa moraliske konvulsioner, som vända upp och ned på hela ens varelse. Men också, då man fattat vana vid dylika passioner, då man lemnat fritt lopp åt omättliga och ständigt nya begär, kan man icke vara dem förutan. Man måste lida, man måste känna något, man måste längta, gråta eiler dö. LS A (Slutet följer-) — Enrgelska blad innehålla följande beskrifning öfver det s. k. Steum-e.gine hotel (ångmaschinshotellet) i NewYork. Det är en af de skönaste byggnader i Förenta Staterna, byggd af marmor, och innehåller öfver 300 rum. Maten transporteras då den blir färdig, ur köket på ett gemensamt bord, medelst ångkraft al 49 hästkrafter. till den för spisning bestämda andra våningen. Angmachinens andra förrättningar är att vända stekspetten, alt transportera resandes saker till bestämda rum, pumpa vatten o. s. Y.