Aftonbladet – 17 februari 1843, sida 3

diStlucnh ud! på VILL (ie Ke BLANDADE ÄMNEN. OPHHANDELNS HISTORIA. Uti den engelska tidningen Morning Chronicle läsas härom följande intressanta underrättelser: Opiihandelns historia är följande: Enligt tillförlitliga underrättelser hade chineserne under tre århundraden rökat opium, hvilket för det mesta, om cj helt och hållet, kom från Ostindien, och 2350 år var införseln af opium lika så tillåten som införseln al spanska piastrar. För ungefär 50 år sedan förklarade regeringen för första gången opium för kontraband, och från det ögonblicket fick denna handel vigt. År 4814 tog den en gynnsammare vändning genom den här och der började handeln emellan Ostindien och Europa, och år 4834 steg den ännu mer till följe af upphäfvandet af tehandels-monopolet. Nu först började chinesiska regeringen hysa oro för opii-handeln. Under de förutgängne 40 åren hade den visserligen varit nominelt förbjuden, men i sjelfva verket var denna den friaste och mest blomstrande grenen af Chinas utrikes handel. Opiikonsumtionen sträckte sig från Kanton till Mandschu-tatariet, från Yanan till kusten af Japanska hafvet. Civiloch militär-tjenstemän, flottoch polisofficerare gynnade den, och de förnämsta stats-auktoriteterne, till och med vice konungarne af Kanton, deltogo ifrigt ettdera personligen eller genom deras närmaste anhörige i denna smyghandel, om den verkligen ännu kunde kallas smyghandel. Den enda, om ock betydliga skilnad emellan denna och andra handelsgrenar bestod deruti, att tullafgifterne för opiet icke inflöto i statskassan utan i embetsmännens fickor. Det var alldeles samma förhållande som om bränvin och gencyre skulle förklaras för kontraband i ett curopeiskt land, men icke destomindre skulle säljas och kon:umeras offentligt, samt förvaltningspersonalen i landet sjelf skulle systematiskt gynna insmugglandet deraf, samt stillatigande delat sinsemeltan de 4, millioner St. tullumgälder, som förut tillfallit statskassan, men sedan plötsligen till följe af vissa statsskäl, på hvilka de och deras föregångare i 40 års tid icke tänkt, skulle låta förstöra alla bränvinsoch geneverfat, fängsla alla utlänningar som handlat dermed och dernrtill låta inspärra sändebuden från de länder, hvarifrån de rusgifvande dryckerna tillfördes detsamma. Gh nesiska regeringens tanke var följande: Det är en grundsatts i chinesiska statshushållningen hvilken likväl endast delas af embetsmännen, men åt hvilken köpmännen skratta, att guld och silfver, ja icke blott dessa, utan äfven alla oarbetade metaller utgöra hela nationalrikedomen. De anse krukor och talrickar för matvaror, samt kistor och lårarför handelsvaror. Utförseln af guld, silfver, koppar, tenn, bly, zink och jern är till följe deraf förbjudet enligt chinesiska lagarne, och införseln af dessa metaller befordras ifrigt för konseqvensens skull. Utan afseende på, att utlänningarne tillfört dem de öfriga metallerne i mängd och till en del för första gången, tänkte de blott på, att, såsom det hette i deras edikter och proklamationer, guld och silfver började rinna ut,, och under det att deras köpmän blefvo rika genom den utländska vandeln och kejsaren drog ätminstone en tiondedel af sina inkomster deraf, påstodo de, att utförsel af guld och silfver hotade dem med en national-fattigdom. Hela denna hufvudsakliga införselsartikel, d. Vv. s. opiet, gäfvo de skulden dertill, och derifrån härledde sig deras nya hbemödande, att hindra dess införsel, deras plötsliga vård om sedligheten, samt de regeringens anda annars så motsägande våldsamheterna. Detta hvilar icke blott på förmodanden. Läran om nationalfattigdomen, till följe af guldoch silfver-utförseln, blef icke allenast oupphörligt upprepad, utan utgör äfven hafvudsakliga innehållet af embetsskrifvelserna och edikterna, under det att opiets skadliga verkningar på helsan och sedligheten blott illfälligtvis och såsom blotta svepskäl omnämndes. Samtidigt med dessa meddelanden blef det bekant, att chinesiska regeringen sjelf befordrade vallmo odlingen och produktionen af opium i dess eget land. För sex är sedan blef afkastningen af denna produktion, som då utgjorde ungefär en fjerdedel af det opium, som blifvit infördt, tillkännagifven och provinserne, i hvilka det producerades, namngifne, då man fann, att en af dem låg närmast kejserliga residensstaden. Ja, en statsskriit bortlade all förställning och hemställde uttryckligen till kejsaren, att producera opium till den inhemska fö:brukningen, emedan detta vore det bästa medlet att hindra guldets och silfrets vutrinnande och förebygga cen statsbankrutt. Man ser häraf huru föga sannolikt det är, att sedan bruket kommit så i gäng och behofvet i China är ä stort, en handel skall kunna undertryckas, som edan gifver Ostindien så betydlig vinst och sysselätter så stora kapitaler. — DEN TYSKA KOLONIEN I MISSOURI. Augsb. Ållg. eitung innehåller härom följande korrespoudensarti